Träd och vatten

 

Hej!

En dag var jag på besök på min sista arbetsplats. Jag säger min sista för jag kan i nuläget inte tänka mig att jag ska arbeta igen (räknas jag då som fullblodspensionär?)  Det kändes lite konstigt att komma dit efter några månaders bortavaro. Det var den där känslan av att höra till i ett sammanhang men ändå inte. Jag kände mig överväldigad över hur väl mottagen jag blev. Det blev många kramar både med barn och vuxna. Naturligtvis återväcktes många minnen både trevliga och mindre trevliga. Dessa minnen fortplantade sig långt bakåt i tiden och av någon konstig anledning så kommer det oftare upp tråkiga minnen än roliga. Detta fast jag är övertygad om att jag måste ha fler glada minnen än ledsna minnen för annars hade jag ju inte stått ut.

Dagen efter hade jag inga speciella planer vilket för mig innebär att då sitter jag länge och läser tidningen. Jag kommer lätt in i ett tillstånd av olust. Klockan blev mycket innan jag övertalade mig själv till att gå ut. Vi har fått en bok om Malmös träd och många av dessa fantastiska träd finns i Pildammsparken. Jag bestämde mig för att gå en runda och kolla extra på träden. Jag har alltid fascinerats av dessa giganter som finns i parken. I boken kan jag läsa om flera av dem. Det är spännande men allra mest spännande är att nu känner jag att jag har ro att verkligen ta mig tid att studera träden. Det kommer att bli många ”trädstuderarrundor” (ännu ett bra ord!) framöver.

När jag hade gått en liten stund så började det regna. Jag gillar egentligen regn men jag vill ha ordentliga regnkläder på mig om jag ska vara ute i det. Det hade jag alltså inte! Trots det kände jag plötsligt hur olustkänslan från tidigare försvann och att jag plötsligt visste vad jag skulle göra. Jag skulle naturligtvis gå hem och baka en sockerkaka!

När jag kom fram till porten så såg jag hur vattnet läckte ut från stuprännan. Då mindes jag en magisk stund på en förskola. Det var ett av de där sällsynta tillfällena då jag hade möjlighet att gå en runda med ett litet barn. Det var en regnig dag då vi två (iklädda ordentliga regnkläder) undersökte vattnet som fanns överallt. Det som fångade det lilla barnets intresse allra mest var hur vattnet strömmade ut ur en stupränna. Där stod vi länge och lekte med vattnet. Så visst har jag fantastiska minnen från arbetslivet.

Fika någon?

Kram Inger

6 Replies to “Träd och vatten”

  1. På Nobelvägen är man bara en minut från en cappuccino! Om det pratar vi på fredag!☕️

  2. Gärna både trädstuderarrunda och fika!
    ☔🌱🌿☕☀️🌳☕🌳🌳🌳🌳🌦️🌤️☀️

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *