Annebergsgatan

Hej!

Jag läser ”Dagens citat” i tidningen. I söndagstidningen stod det: ”Jag älskar citat, för det är ett nöje att återfinna sina egna tankar, vackert formulerade med stor auktoritet av någon som är erkänt klokare än man själv.”

Jag smålog när jag läste ovanstående för ofta när jag får en fråga eller deltar i ett samtal så tänker jag att nu skulle det vara bra att på ett kort men begripligt sätt kunna ge ett klokt svar eller göra ett tänkvärt inlägg. Meningar som citeras uppfyller oftast båda kriterierna. I all min ödmjukhet måste jag dock påpeka att jag inte eftersträvar någon önskan att bli citerad utan min fundering handla enbart om förmågan att formulera mig. Kort och tydligt. Det är svårt. Jag skriver gärna långa meningar trots att jag i skolan fick lära mig att det gav felmarkeringar med rödpennan.

Varför denna inledning? Jo, jag fick en ny intressant fråga i går nämligen den här: ”Hur känns det nu när alla andra börjar arbeta igen efter semestern men du ska inte göra det?” Den frågan fick jag många gånger i januari månad när jag precis hade gått i pension. När jag skulle svara då slutade det oftast med att ”Jag vet faktiskt inte!” Det var ju inte precis något klokt eller tänkvärt svar och det var inte ens vackert. Det var emellertid det jag kände, i princip ingenting. Tomt helt enkelt.

När jag nu fick samma fråga igen efter att ha varit pensionär i ett halvår slog det mig att ”alla andra” i min lilla bubbla ska inte börja arbeta igen. Många av dem som jag umgås med är ju i min ålder och följaktligen pensionärer.

Hur känns det då? Det känns faktiskt riktigt bra. Jag märker att det dåliga samvetet över att inte ”göra min plikt” tynar bort mer och mer. Jag har haft ett trevligt halvår under vilket jag har kunnat styra min tid nästan helt som jag själv velat. Det allra viktigaste är att jag har kunnat göra saker som jag mått bra av och kunnat tacka nej om det har blivit för mycket. Det har jag börjat bli bra på som pensionär.

Vem det var som sa inledningsorden? Det var Marlene Dietrich (1901-1992), tysk-amerikansk skådespelerska och sångerska. Hon kunde säga nej!

Kram Inger

Dela på Facebook

Följ bloggen