Musik

Hej!

Den senaste tiden har jag inte sett en endaste deckare på TV eller läst en endaste deckare i pappersformat. Ibland räcker det med dagstidningens verklighet!

På TV har vi istället följt en serie om Countrymusikens historia. Vi utnyttjar möjligheten att komprimera serier så att man kan se flera avsnitt på en gång och slipper vänta en vecka. Det blir som att se en långfilm åt gången och gör att jag inte glömmer så mycket mellan avsnitten och nästa gång vi ska titta så kan vi enkelt börja där jag somnade senast!

Jag har alltid gillat Countrymusik och jag tror att jag har avslöjat mina tankar om att vilja lära mig dansa squaredans. Genom att följa serien på TV så har jag fått en annan förståelse för musiken. Artisterna har alltid lagt stor vikt vid att texterna ska kunna uppfattas. Som Lill Lindfors sjöng så byggs musiken utav glädje men texterna förmedlar oftast ett helt annat budskap. Det är starka livsöden som musikerna förmedlar. Det var dessa öden som gjorde tittandet och lyssnandet extra intressant.

Vi fick följa musikens utveckling under 1900-talet. Till Countrymusiken räknas många stilar och varianter men själen i musiken är glädjen över att få förmedla sitt budskap och sammanhållningen hos artisterna. Alla är välkomna.

Vi fick höra vem som faktiskt skrivit låtarna och hur de sedan ofta omarbetats av andra och på så sätt ofta rönt större framgång än originalet.

Låtarna beskriver livsöden och därför är det ju lätt att tro att allt är självupplevt. Det visar sig emellertid att så inte alltid är fallet. Man behöver inte ha personliga upplevelser för att kunna övertyga världen att man vet vad man sjunger om. Johnny Cash satt aldrig i fängelse men vid framträdandena så trodde fångarna att han hade gjort det. Sångerna förmedlade inte mycket glädje men igenkänningsfaktorn var hög och Johnny Cash gjorde succé. Hans eget livsöde rymde emellertid inte mycket glädje även om han inte satt i fängelse.

Så inte ens fantastiska musiker kan man lita på, eller handlar det i deras fall om konstnärlig frihet?

Jag kan även erkänna att jag har gillat en del rapmusik. Jag har ogillat de låtar där jag inte uppfattar vad de säger eftersom jag som sagt tänker att budskapet som ska framföras är viktigt för artisterna. Nu har jag kommit i kontakt med den senaste trenden inom rapmusiken, våldsrapen och den gillar jag verkligen inte. Jag blir skrämd av språket som används och innehållet i texterna. Jag undrar vad de texterna gör med dem som lyssnar. De kan i alla fall inte uppleva någon glädje.

Kram Inger

4 Replies to “Musik”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...