Fira

Hej!

Du har ett sånt pokerface” och ”Nu spricker du snart” fick jag höra i helgen.

Jag är 66 år och tillhör därmed per definition gruppen ”äldre”. Ibland har jag svårt att förhålla mig till vad det innebär att tillhöra gruppen ”äldre”. Jag tycker nämligen att Dagny som med sina 107 år, är världens äldsta bloggare och har fyra miljoner följare, kan räknas till gruppen ”äldre”. Dit har jag ju en bit både vad det gäller det ena och det andra! Jag kan ibland känna en viss press av förväntningar på hur man ska vara som ”äldre”.

Olle har köpt en apparat som används för att scanna in gamla filmer till datorer. Nu kan vi alltså se pappas gamla inspelningar på teven. Den första filmen är från nyårsafton 1963. Då var jag 10 år gammal. I en av filmsnuttarna har jag på mig en rutig, veckad kjol. På huvudet har jag en ljusblå tyghätta typ duschmössa över papiljotter. Mamma är med på bilderna och hon har en liknande kjol men ingen hätta. Jag och mamma kunde vara systrar. Några år senare sprang jag ofta och gömde mig när pappa tog fram filmkameran. Det finns många roliga scener i de gamla filmerna.

När jag ser hur människor klär sig och har håret i dag så tänker jag att det är så att skillnaderna i stil inte är avhängigt ålder. Den stora skillnaden mot förr är att nuförtiden kan du i princip se ut hur du vill och ha på dig vad du vill. Förr fanns det bara en stil beroende på vilken klass du tillhörde.

Jag minns min svärmors berättelse om hur hon väckte stor uppmärksamhet när hon som första kvinnan i den lilla byn gick ut med långbyxor. Hujedamej!

Men nu var det ju det här med att fira och mitt pokerface och sprickande.

Ibland känner jag mig barnsligare än jag tillät mig att vara som tio-åring. Jag tycker det att det är viktigt att kunna glädjas åt både små och stora saker. Att fira årsdagen av ett möte som resulterade i ett stadigvarande förhållande, det är stort. Att fira födelsedagar är också stort.

Att fira att vi efter två och ett halvt år har fått en parkeringsplats precis nedanför huset är om inte stort så i varje fall praktiskt! Därav pocerfacet och att jag nästan sprack innan jag fick berättat. ”En väntad glädje är också en glädje!

Kram Inger

5 Replies to “Fira”

  1. Jadu det finns mycket att fundera över när det gäller tiden och klädseln. Jag har bläddrat i mammas gamla album och konstaterat att 1950 klädde de som var i tjugoårsåldern sig vuxet- likadant som sina föräldrar. Ser så kul ut att de ser gamla ut i kroppen nedanför ett mycket ungt ansikte.
    Hatt var också lite vuxenmarkör.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...