Annebergsgatan

Hej!

”Far hän! Far hän! Vi har tyfis i gården!” Så skrek Krösa-Maja med skärande stämma när kyrkobesökarna kom för att dricka kaffe i Katthult.

I Astrid Lindgrens fantasivärld var lösningen enkel men Krösa-Maja blev rejält uppskrämd i alla fall. Ofta överträffar verkligheten fantasin och just nu känner jag mig mycket förvirrad och osäker. Vad ska jag förhålla mig till egentligen?

I tidningen sa en person att under hens livstid har många katastrofer inträffat. Personen är i min ålder så jag vet vad som varit. Katastroferna har varit förödande på olika sätt och många människor har drabbats hårt och människor har omkommit. Jag minns när Svininfluensan drabbade världen. Bara namnet Svininfluensan som användes i folkmun var fruktansvärt. Jag var verkligen rädd. Men ingen av dessa katastrofer verkade påverka vardagslivet här hemma så som Coronaviruset gör.

Nu i dessa dagar vet jag inte riktigt hur jag ska känna. I lördags när det var underbart väder så tog vi bilen till Lomma. Där var det fullt av folk som njöt av solen. Jag hörde någon som sa att man får passa på att gå ut och träffa folk nu när man inte kan göra det på jobbet! I går dristade vi oss till att besöka ett stort varuhus. Där var det betydligt färre människor än det brukar vara en vanlig söndag med dåligt väder.

I dag läser jag i tidningen att regeringen i Storbritannien planerar att uppmana personer över 70 år att isolera sig under upp till fyra månader för att skyddas. Det kommer även att gälla yngre sårbara personer. Många i min omgivning är runt 70 år.

Det som gör mig mest osäker är den där känslan av att minsta lilla retning i halsen kanske är ett tecken på att jag är smittad. Det som gör det svårt är att retningar i halsen har jag ofta även under vanliga omständigheter. Så hur ska jag agera? Vad säger sunt förnuft?

Att följa myndigheternas rekommendationer och vara noga med avståndshållande och handtvätt är kanske det bästa i nuläget. Framförallt ska vi undvika att skapa panik. Det insåg inte Krösa-Maja.

Kram Inger