Gatan

På gatan där jag bor händer det mycket. Fast just i dag kan jag inte se så mycket av den. Bilden från förra veckan visar hur det ser ut.

Vi är nu omringade på tre fronter av människor i skyddsutrustning. Våra fönster är inplastade. Ett ihållande borrande ljud låter envetet i våra öron. Ett dammoln omger byggnaden. Vi befinner oss alltså i en bubbla som inte är helt behaglig.

Jag kan inte undgå att tänka på hur verkligheten ser ut bara några gator bort. Även där finns det människor i skyddsutrustning. Deras värld är också inplastad och inglasad. Det låter från maskiner. Ett moln omger dem. De befinner sig absolut inte i ett behagligt läge. Där slutar emellertid likheterna mellan situationen i vårt hus och resterande del av världen.

Molnet som omger oss ser vi i luften och vi ser var det landar. När det är klart här så kan jag lätt städa bort alla spår från arbetet. Efter en tid finns inga spår kvar. Den allra största lättnaden är vetskapen om att det här har ett tydligt tidsbestämt slut. Det otäcka med viruset är att vi inte kan se det. Vi kan inte enkelt städa bort det och framförallt har vi ingen som helst aning om när det tar slut.

I går satt vi på balkongen som inte är inplastad. Då kom en polisbil som parkerades på trottoaren. De två poliserna försvann in någonstans och var borta en lång stund. Vän av ordning undrar naturligtvis om det hade något med den påtvingade situationen att göra. Ensamhet och isolering kan ju ställa till det liksom för tät påtvingad social samvaro.

När vi en stund efter polisernas avresa gick en promenad så stötte vi på två andra polisbilar som hade blockerat färdvägen för en personbil. Då tänkte jag “Operation Rimfrost”. Så även om gatorna tycks tomma så händer det saker runt omkring oss.

En sak som hände i påskveckan var att vår bil blev skrapad tillsammans med 750 andra bilar. Nu börjar vi fundera på om vi ska be att få tillbaka vår gamla parkeringsplats. Det var liksom lite lugnare på den gatan.

Sen har jag inte ens nämnt de fyra ambulanserna med sirenerna påslagna som körde förbi vår gata igår.

Ibland händer det att jag saknar lugnet på landet!

Kram Inger

 

 

 

4 Replies to “Gatan”

  1. ”Hemma på min gata i stan ”
    Visst var det väl Stina i Saltkråkan som sa det många gånger? Det var inte som dina beskrivningar.
    Ljudet av sirener många gånger om dygnet har vi gemensamt med er. Med två stora genomfartsgator blir det ofta.
    I dag surrade helikoptern ihärdigt över våra huvuden när vi coronafikade med grannarna på gården.
    Det är en mycket konstig tid vi lever i.
    Tur att naturens krafter ibland kan hjälpa till skönare tankar och upplevelser. Det är intensivt i år.

  2. Förstår hur du tänker.
    Sitter på min balkong hör fågelkvitter, mås skrän, en geting o lätt trafik buller. Tidigare i dag ett flygplan o en ambulans. Tänkte då flygplanet for över att det var längesedan. Skönt! Men när ambulansen kom väcktes alla corona tankar till liv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Please reload

Vänta ...