Mat

Hej!

Äta bör man annars dör man!

Jag tillhör en mycket priviligierad grupp av jordens befolkning. Inte bara vad gäller att dagligen få äta mig mätt utan även på alla andra sätt och vis. Nu tänker jag emellertid fundera lite kring det här med mat och ätande.

Anledningen till att just mat är temat för bloggen ligger i det faktum att den här kontinuerliga säkerheten och tryggheten som ligger i vetskapen att jag kan äta så ofta jag vill och hur mycket jag vill, ställer till problem, för mig! För detta bör jag skämmas och det gör jag eftersom jag ju är medveten om att detta inte gäller en stor del av mänskligheten. Under tider som varit har det alltid funnits människor som har mycket och många som inte har något alls. Under min levnad, som varit förskonad från mycket elände, har levnadsstandarden blivit mycket annorlunda här i vår bubbla.

Det finns mycket kroppsfixering i världen och mycket tyckande kring vad som är finast. Det finns människor som opererar sina stora kroppar likväl som det finns människor som medvetet svälter sig själva. När jag var ung så sa man att i vissa kulturer är det hög status att ha en stor kropp. I ungefär samma veva dök Twiggy upp med sin magra kropp och hon blev någon sorts idol på grund av den. Hennes makeup med stora babyögon förstärkte intrycket av att hon var utmärglad.

När jag fortfarande var ett ganska litet barn så fick jag höra att jag var tjock, vilket sades för att såra mig. Detta har naturligtvis starkt präglat min självbild. Jag har följaktligen jojobantat hela livet. Periodvis har jag intalat mig själv att jag duger som jag är. Jag tycker om mat och den sociala samvaron kring ätande.

Det finns belägg för att vi har olika preferenser kring hur mottagliga våra kroppar är för matintag. Vissa av oss går upp i vikt bara genom att känna doften av mat medan andra kan stoppa i sig hur mycket som helst av vad som helst utan att gå upp ett gram. Båda delarna kan ställa till problem för välmåendet. Det är lämpligt att ligga inom rätt område på BMI-skalan. Det är ju så att det naturligtvis finns uträkningar kring vad vi mår bäst av. Det handlar inte bara om hur och vad vi äter utan även om vikten av att träna. Där finns ytterligare ett område som jag kan få dåligt samvete kring, eftersom jag även här, har alla förutsättningar att ”göra rätt”.

I dessa dagar när människor hamstrar mat, förutom det viktiga toapappret, så funderar jag lite extra kring det här som för mig hela livet har varit så självklart, att ha kontinuerlig tillgång till mat. Under ”normala” omständigheter så har jag tänkt att det är jobbigt för våra bönder när skördarna slår fel men att vi har olika former av backup när sådant händer. Nu läser jag om fruktodlarna som är oroliga för årets skörd. Då tänker jag lite mer på vad och hur mycket jag stoppar i mig och var det kommer ifrån. För det är ju inte självklart att det framöver kommer att finnas den vanliga tillgången på allting som vi vant oss vid ska finnas i våra affärer!

”Äta bör man annars dör man!”. Tyvärr är det just det som händer i världen fortfarande och jag oroar mig för att gå upp i vikt!!!!!!!!

Kram Inger


2 Replies to “Mat”

  1. Komplicerat det där med ätande och utseende och vikt. Att ha förmånen att kunna välja ett hälsosamt sätt att leva är ett privilegium. Det är mycket att tänka på både för ens egen kropp och för miljön som gör att man känner sig otillräcklig ibland.
    Lite good enough får duga!?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...