Funderingar

Hej!

Tänk så lite jag vet och så lite jag förstår!

Dagarna tillbringas numera till stor del på balkongen.

Vi bor tillräckligt högt upp för att kunna känna en viss distans till livet på marken men samtidigt är det tillräckligt långt ner för att vi ska känna kontakt med det som sker. Det sker nämligen mycket om man bara tar sig tid att iaktta, särskilt ”lite grann så här från ovan” (Edvard Persson).

Oftast är det helt vanliga vardagsaktiviteter som utspelar sig inför mina ögon.

Det är många som cyklar förbi i olika konstellationer. Det som slår mig tydligast är att i princip inga vuxna använder hjälm. Jag noterar även att antalet cyklister med barnsits baktill på cykeln har ökat. Antalet mycket små barn som har egen cykel har också ökat.

Trots att det är ett virussäkert sätt att röra på sig så tycker jag, utan att ha gjort någon matematisk beräkning, att antalet joggare har minskat. Det förvånar mig. Då blir det intressant när plötsligt en lång rad med inlinesåkare passerar.

Under pandemins första tid så fanns det få bilar i rörelse. Antalet har ökat över tid men är fortfarande inte uppe i ”normalläget”. Varuleveranser har ökat. Antalet ambulansutryckningar är ungefär som vanligt. En kväll kom ett bröllopsfölje i karavan tjutandes och tutandes. Dem har jag saknat.

Fler människor har picknic. Parkens fåglar svävar skränande i luften. Det är mysigt att så många upptäckt parkens möjligheter.

Ibland händer det emellertid saker som gör att jag börjar fundera. Ungdomarna vid busshållplatsen som tydligt visar vem som är översittare och vem som är utsatt. Personen som letar burkar i soptunnorna. Den där bilen som står mitt i svängen med två män som diskuterar ivrigt. En person som absolut inte ser ut som en kommunalarbetare står och stoppar en slang i en brunn. Poliser besöker boende i huset. Ganska ofta cirkulerar helikoptern över staden. I tidningen läser jag om kriminella nätverk som jagats under flera år, extremister i skolans värld, barn dödade i singelolycka, utegångsförbud i USA inte på grund av pandemin utan på grund av polisvåld, incel (involuntary celibacy) osv.

Det är tydligt att vi på många plan lever i parallella världar. Pandemin har tydligt visat hur sårbart allting är. Tyvärr lär det inte bli bättre när det har lugnat ner sig.

Kram Inger


4 Replies to “Funderingar”

  1. Det är som en kollega sa:
    “Hur man än vänder sig har man näsan bak”
    Jag tror att det alltid funnits mycket elände, vi har bara inte blivit fullproppade med det tidigare av alla mediekanaler. Men jag tänker som så att det finns betydligt fler vänliga och underbara människor än det finns rötägg. De skriker inte så högt bara.

  2. Livet har många både fram och baksidor.
    Försöker hålla fokus på framsidorna men det är inte så lätt🤔😻

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *