Annebergsgatan

Hej!

I dag är det mammas och pappas sjuttioåriga bröllopsdag. Saknaden efter föräldrarna är stor och den känns extra tung denna dag. Mamma och pappa firade under många år bröllopsdagen med att bjuda oss barn och våra familjer på middag ute på restaurang.  Deras femtioåriga och sextioåriga bröllopsdagar firade vi barn dem med överraskningsresor ”Ut i det blå”.

Den femtioåriga bröllopsdagen firade vi på en gammal gård med övernattning för mamma, pappa, alla barn och barnbarn samt respektive. Vi hade med oss mat och måltidsansvaret hade vi fördelat på oss fyra syskon. Det anordnades en husvandring med påminnelser om händelser från föräldrarnas äktenskap. Rundvandringen avslutades med en film från deras femtio år tillsammans.

Den sextioåriga bröllopsdagen firades i en hyrd buss med alla gästerna ombord. Det var som en Skåneresa från mammas lärardagar. Vi sjöng visor med egenkomponerade texter och alla fick en godispåse.
Vid Immelns strand åt vi snittar och annat tilltugg. Dagen kröntes med en hyrd båttur på sjön. På båten åt vi middag och drack kaffe. Till kaffet bjöds en sketch byggd på en minnesvärd händelse ur brudparets liv. Firandet blev en film och i den filmen förklarar pappa sin kärlek till mamma.

Mamma och pappa hade ett långt liv tillsammans, naturligtvis med upp- och nedgångar för sådant är livet. Ett gemensamt liv som började i andra världskrigets skugga. I veckan var jag på Beredskapsmuseet i Djuramossa.  Jag har kvar pappas ”Båtmössa” och den påminner mig om den här tiden i föräldrarnas liv.

De fick fyra barn och båda arbetade heltid utanför hemmet. De började i små lägenheter och slutade i en stor femma. De hade aldrig en egen tvättmaskin men de hade bilar och sommarstugor. De kunde båda bo kvar i sitt hem hela livet. Jag är tacksam för att ingen av dem lever i dessa dagar som har gett oss en liten glimt om hur annorlunda livet kan vara.

På pappas begravning la mamma sin brudkrona på kistan. Det var magiskt. Bara mamma visste att brudkronan fanns kvar. Jag funderade över var hon hade bevarat den. När vi gick igenom mammas saker hittade jag hennes brudsläp i ett lönnfack i ett gammalt skåp som stod i källaren. Hemligheten avslöjades därmed. Ibland funderar jag över vilka andra hemligheter som mina föräldrar hade.

Om några dagar firar Olle och jag vår fyrtiosexåriga bröllopsdag. Jag tänker nu på ett gammalt par som det stod om i tidningen, båda var över hundra år. De hade varit gifta i väldigt många år. När de fick frågan om hur man klarar av att leva tillsammans så länge svarade kvinnan: ”Det beror på att jag har tålamod!”

Kram Inger