Annebergsgatan

Hej!

När jag var liten så fanns det en massa gåtor som cirkulerade runt. Nuförtiden är det aldrig någon som kommer med en gåta. Jag gillar gåtor. Därför har jag, efter en mycket aktiv vecka, formulerat några gåtor. Nu tror mina kära familjemedlemmar att det ska handla om en tunnel men icke så!

Nu kommer första gåtan: Vad gör man om man i sitt närområde stöter på en massa gamla saker som ska slängas?

Gåta nummer två: Vad gör man om man under hela sitt liv samlat på leksaker som man dessutom har restaurerat?

Nummer tre: Vad gör man om man under många år samlat på leksaksbrandbilar och varit aktiv inom frivilliga brandkåren?

Dags för sista gåtan: Vad gör man om försvaret lägger ner sin verksamhet?

Svåra gåtor att svara på?

Här kommer det självklara svaret, för det är samma svar på alla gåtorna: Man skapar ett museum!

Det finns många gamla saker runt om oss. Det märks inte minst i alla sekondhandaffärer, på alla återvinningscentraler och antikvitetsmässor som många besöker. Jag tycker det är fantastiskt att människor tar hand om gamla saker med en historia som man gärna skulle vilja lyssna till. Men om man inte äger en herrgård, ett slott eller kanske en bondgård så kan det vara svårt att få plats med alla dyrgripar. Det gäller framförallt om vi pratar om mängder av saker eller saker modell större som maskiner och tanks.

Även före, ni vet vad, så samlade entusiaster på olika platser ihop saker som ingen visste vad man skulle göra med. Dessa härliga människor har ägnat massor av timmar åt att skaffa och fixa till lokaler, samla ihop saker, återställa sakerna i sitt ursprungliga skick och organisera utställningar. Det räcker emellertid inte utan samma människor använder sin tid åt att hålla allt i ordning, ta emot besökare och ordna fikamöjligheter för dessa.

Dessa frivilliga kulturarbetare röner sällan någon större uppmärksamhet. Därför vill jag nu berätta att Tyringe museum, Leksaksmuseet i Eslöv, Brandkårsmuseet i Hässleholm och Beredskapsmuseet i Helsingborg alla är värda besök om man har det minsta lilla intresse av vår historia och de människor som har gått före oss.

Kram

Inger