Promenad
Hej!
Nu har jag läst klart den sjätte delen i ”Outlanderserien”. Den utspelar sig i nuvarande USA. Efter 1279 sidor 1700-talshistoria, om än i romanform, så behöver jag nu en paus från den typen av berättelser.
Med det sagt kan jag dock inte komma ifrån att jag gillar historia. Så nu tänker jag göra ett hopp ungefär hundra år framåt i tiden. Då hamnar vi i slutet av 1800-talet. Det var nämligen där som jag hamnade för någon dag sedan då jag gick en promenad med en spännande kvinna. Det var en mycket trevlig promenad som blev av på grund av pandemin. Det var första gången då vi verkligen samtalade med varandra. Kvinnan berättade bland mycket annat om sin far som föddes i slutet av 1800-talet. När jag hörde henne berätta så funderade jag en del på det här med utveckling. Som jag ser det så hade det naturligtvis hänt en del på hundra år men fortfarande var det patriarkatet som bestämde och kvinnorna fanns där. När kvinnan kom in på sin egen barndom under 1900-talets början så hade det naturligtvis hänt en massa om man läser historieböcker. Om man lyssnar till en kvinna med egen erfarenhet så hade det inte hänt så väldigt mycket på det allmänmänskliga planet.
Jag önskar ibland att jag hade lyssnat mer noga på de äldres berättelser som jag fick ta del av under många år. Jag trodde jag skulle minnas dem. Det är emellertid stor skillnad på att själv ha upplevt saker jämfört med att ha fått dem berättade för sig. Vi pratade om det och kvinnan sa glädjande nog att hon hade skrivit ner mycket.
Jag hoppas att hennes anhöriga inser värdet i dessa texter och förvaltar dem väl. Jag tycker det är lite så jag tänker nu med mina blogginlägg, vilket jag inte alls reflekterade över när jag började skriva, att det kan vara intressant för kommande släkten att läsa personliga funderingar från 1950-talet och en bit framåt.
Med det i åtanke kanske jag skriver om USA 2021 nästa vecka!
Kram Inger
