Annebergsgatan

Hej!

För en stund sedan när jag stod på balkongen för att vinka till Olle så flög en enorm humla in genom det öppna fönstret. Det händer varje år vid den här tiden. Då kände jag att nu är det vår ordentligt eller är det kanske sommar? När jag tittar ut över gården så har redan det första vita körsbärsträdet börjat bli grått samtidigt som de rosa körsbärsträden börjar bli just rosa.

Vi håller koll på duvparet i trädet nedanför vårt köksfönster. Nu börjar vi bli lite oroliga för de har inte synts till på ett par dagar. I tidningen läser jag om ett talgoxebo i en holk i Pildammsparken. Föräldraparet syns inte till där heller. Kanske är det en hungrig katt som är skyldig. Inte lätt att veta men det blir förmodligen varken nya duvor eller talgoxar. Jag kommer att tänka på koltrastarna som varje år återvände till våra buskar i Hjärup. Otroligt att de kunde hitta tillbaka. De kände sig väl trygga där det fanns övervägande hundar!

Något som ska göras i Malmö som inte katterna kan skyllas för är att alla 177 gudaträd ska huggas ner och brännas av människor. Många träd är riktigt gamla men några är nästan nyplanterade. De har planterats för att de ses som väldigt tåliga. Gudaträden förbjöds emellertid för tre år sedan av EU eftersom de är klassade som en främmande invasiv art. Andra trädsorter som inte är så tåliga kommer att få det besvärligt framöver i staden eftersom miljön inte är den bästa för dem.

Jag är nöjd med att bo på en plats där allt ständigt förändras men ändå hela tiden upprepar sig. Det känner jag mig trygg med. Det som oroar mig är det som vi människor gör och stör i naturens ordning. Det finns mycket vi inte vet om vår påverkan.

Det finns en sak som vi vet men till syvende och sist inte kan påverka. Det är att allt liv slocknar en dag.

I morgon ska jag ta farväl av ännu en människa som alltid har funnits i mitt liv men som inte kommer att få uppleva fler fantastiska årstider. Tack faster Inga-Britt för alla trevliga minnen vi delat!

Kram Inger