Annebergsgatan

Hej!

Jag tycker om att ha framförhållning. Det ger mig koll på tillvaron. Tyvärr stressar det mig också och det gör att jag ofta inte mår så bra när det blir för mycket aktiviteter på en gång. Det som kan irritera mig mest är dock att det i princip aldrig blir som jag har planerat vilket gör att jag har oroat mig helt i onödan. Att mina väl genomtänkta och ofta reviderade planeringar inte håller beror oftast på att andra människor eller arrangemang är inblandade i mina aktiviteter. Saker som jag inte kan påverka vilket alltså gör att oron mest är av ondo.

Vissa händelser vet jag om mycket långt i förväg. Till dessa händelser hör jul och nyår. När jag växte upp så var dessa evenemang välplanerade långt i förväg. Släkten var inblandad i båda händelserna och allting skedde i en bestämd turordning. Julen kom alltid först och sen visste jag att raketerna kom snart därefter. Jag visste var jag skulle tillbringa dagarna och med vilka. Det kändes tryggt.

Nuförtiden är nästan inget förutsägbart. Det enda jag säkert vet är att julen fortfarande kommer före nyår. Det kan ju kännas tryggt. I övrigt blir ingenting som jag har tänkt. För andra året i rad har en pandemi rubbat min planering. Det kanske är något som vi får leva med länge. Eftersom jag har förmånen att kunna ha både plan B och plan C så kan jag hantera det. Så är det ju inte för alla människor. Pandemin gör att många inte får träffa sina nära och kära trots lång framförhållning och förväntan vilket innebär att många blir ensamma igen.

Livet i övrigt drabbar också oss alla. Det hjälper inte hur många planeringar vi än har. Livet förändras och många människor lider, både de som drabbas och de som står vid sidan om och försöker göra något. Tyvärr tar sjukdom, olyckor och våld inte hänsyn till att det är jul eller nyår. Det skapar sorg och otrygghet för många.

De stora högtiderna innefattar även påsk, midsommar, födelsedagar och andra dagar värda att uppmärksamma. Många förväntningar kommer på skam. Jag har ibland önskat att dessa oförutsägbara dagar kunde tas bort eller åtminstone hoppas över.

Jag vet att det finns många som älskar julen. Jag är glad för det. Det gör att jag inte behöver oroa mig så mycket. Saker händer utan att jag behöver gå fullständigt ”all in”. Jag får ta del av andras glädje och yra med vackra saker, upplevelser och aktiviteter.

”God Jul” säger vi till varandra och vi skickar glada julhälsningar. Överallt hör vi detta ”God Jul”. Jag funderar över det här. Vad betyder en ”God Jul”? Är julen bara för dem som har plan A, B och C? Hur känner sig de andra som på grund av något opåverkbart inte kan få en God Jul, när de hör dessa glada tillrop?

I går kväll satt jag och började skicka ut digitala julhälsningar. Efter en stund kom tankarna. Ska jag verkligen skicka ”God Jul” till människor som jag vet inte kommer att få en vanlig förutsägbar jul. En jul som inte bara pandemin har påverkat. Jag har inte funderat färdigt.

Att önska oss alla ett bättre år även om det som vanligt blir annorlunda än vi hade tänkt, känns emellertid ok.

Kram Inger