Krig

Hej!

Om jag skulle ha skrivit det här inlägget förra veckan så hade jag kanske skrivit om den tuffa maginfluensan som jag drabbades av i helgen. För en vecka sedan trodde jag nämligen fortfarande inte på att helvetet verkligen skulle bryta ut igen. Vem trodde att i dessa civiliserade dagar, åtminstone i vårt närområde, något sådant kunde hända. Vi löser ju våra problem med diskussioner och samtal. Alla tar sitt förnuft tillfånga och alla följer givna umgängesregler. För alla inser ju vad som är vårt gemensamma bästa. Eller?

För mig är det fullständigt obegripligt hur en människa kan ha sådan makt över ”alla” andra. En makt som har givits personen som vore hen en ställföreträdare för något högre. Hur fungerar människor som anser sig vara så mycket förmer än andra att de kan ta sig vilka friheter som helst och bryta mot alla regler för att vältra sig i lyx och överdåd när så många människor inte har det mest basala som behövs för att överleva och leva ett liv. Vad tänker dessa hemska människor att de ska använda sina rikedomar till? Vi föds alla nakna och lika nakna dör vi. Vi föds inte onda men livet är orättvist och människor drabbas tidigt av dessa orättvisor. Är livet på jorden därför en tävling om vem som kan sko sig mest på andras bekostnad och denna tävling rättfärdigar att man får bete sig hur som helst bara för att man kan? Det är emellertid för mig omöjligt att fördöma människor som verkligen inte har något val och därför gör saker som de aldrig skulle gjort om de inte var tvungna som för sina barns och sina anhörigas skull.

Jag inser att jag är priviligierad på många sätt. Att läsa om alla krig som varit, att höra överlevare från krig berätta, att se bilder och filmer från krigsplatser räcker inte för att kunna förstå vilket helvete det är att befinna sig på fel plats på fel tid. Jag kan känna ångest över de sprängningar och skjutningar som äger rum i min omedelbara närhet och jag räds över att det hela tiden kommer närmre. Jag skulle önska att de som är i gång här skulle få sig en funderare över vad de håller på med. Inser de att något ännu större kan hända även här?

Det är säkert inte bara jag som känner mig väldigt liten just nu. Därför tänker jag att det är viktigt att vi pratar med varandra om det som händer. Just nu känns en maginfluensa som tämligen simpelt.

Kram

Inger

6 Replies to “Krig”

  1. Stor igenkänning.
    Jag låg i covid och tyckte synd om mig själv när jag nåddes av nyheterna om kriget. Coviden är förbi men inte oroligheterna dessvärre.
    Jag har kusiner som hämtar anhöriga vid gränsen nu och jag bara håller tummarna för att de ska vara i säkerhet snart.
    Men krya på dig Inger en maginfluensa är inte trevligt oavsett omständigheter runtomkring . Kram Inger

    1. Tack, jag mår mycket bättre. Skönt att höra att du är bra. Jag önskar att jag kunde säga detsamma om världen. I dessa dagar är det sådana som dina kusiner som är de verkliga hjältarna. Jag önskar att allt går bra. ❤️

  2. Det är svårt att fatta vidden av det som händer. Många tankar far genom huvudet. Ibland får man pausa med det som är närmast, solskenet, maginfluensan eller baka en kaka.
    Oron får inte ta all plats känner jag. ❤️

    1. Du har så rätt. Det gäller att ta vara på det som vi har. Det är lätt att glömma bort.
      Hoppas kakan blev god.❤️

  3. Fruktansvärt men verklighet Inger. Känner stor sorg över ondskan som drabbar oskyldiga. Verklighet men overkligt då jag tittar ut denna strålande vårdag full av fågelsång o spirande liv.

    1. Ja det är ofattbart. Vi har kommit hem efter en promenad i parken och det är omöjligt att föreställa sig vad som sker på andra platser.
      ❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...