Hemester

Hej!

I dag fyller en familjemedlem år. I går hade vi kalas här hemma. Det känns fortfarande lite ”förbjudet” att samlas nära varandra även om det är den innersta kretsen. I vilket fall så är det härligt att träffas. Sakernas tillstånd börjar komma tillbaka till ”före pandemin”.

Redan i höstas så började vi känna oss lite ”wild and crazy” så vi köpte biljetter till ett evenemang som ska äga rum i slutet av sommaren i år. Händelsen utspelar sig i ett annat land vilket medför att vi har planerat en längre resa framåt sommaren. En resa som passerar flera landsgränser. När vi köpte biljetterna kände vi oss trygga med att vi var vaccinerade och villiga att ta fler sprutor om det skulle rekommenderas. Tänk att få komma i väg och vara med om något annorlunda.

I början av året satte vi i gång med lite mer planerande kring resan. Släkten vi tänker besöka måste ju kontaktas och boende ordnas. Tänk att vi faktiskt ska komma i väg. Pandemin är ju inget hinder längre precis som vi hoppades. Nu har det värsta passerats. Trodde vi.

Så blev det emellertid inte. Det finns många människor som inte har någon högre önskan än att allt skulle få vara precis som vanligt. Människor som ger sig i väg från sina hem. Inte planerat och genomtänkt. Inte för att fira semester i ett intressant land eller besöka släktingar bara för att det var länge sedan de träffades. Människor flyr för sina och sina barns liv. Utan mer än något hastigt nerstoppat i en väska ger de sig ut på vägarna. Under tiden får de vara med om saker som ingen ska behöva uppleva. Detta helt obegripliga.

Till främmande platser kommer de där de kanske i bästa fall möts av släktingar eller vänner som de inte sett på länge eller så kommer de till uppsamlingsplatser där välvilliga människor gör allt vad de kan för att tillgodose deras basala behov. Vid kontakterna med sitt hemland möts de av förtvivlan. Allt blir bara värre och hemskare.

Alla påverkas vi av den uppkomna oförsvarbara verkligheten som dessa människor drabbats av. När ska det få ett slut?

Ett obegripligt virus kunde hindras i sin framfart och människoliv kunde räddas tack vare fantastiska människor på många plan. Ett obegripligt krig måste kunna stoppas och människoliv räddas tack vare fantastiska människor på många plan. Som jag förstår det så är det En människa som har drabbats av något värre än ett dödligt virus som måste stoppas.

Det känns svårt att fortsätta glädjas åt och planera ett sommaräventyr i skuggan av detta.

Ta hand om varandra.

Kram Inger

6 Replies to “Hemester”

  1. Inger!
    Det du skriver om den mardrömslika situation många lever i är dessvärre verklighet. Vi trodde att livet skulle bli mer likt det gamla vanliga nu när pandemin inte kändes så oroande hos oss.
    Ur askan i elden, solen lyser över både onda o goda…
    Önskar att det var annorlunda samt att all energi lades på viktiga o goda projekt!
    Men vi måste också få se o glädjas åt det positiva som händer runt oss. Som att någon fyller år i dag. Skickar med ett grattis!
    Eller att en resa planeras. Eller att solen skiner och väcker allt till liv.
    Kram Inger 💕

  2. Men såklart att ni ska fortsätta er planering!
    Låter spännande. Du får berätta mer irl. 🥰

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Please reload

Vänta ...