Apparater
Hej!
”Jag hatar verkligen att allting är digitaliserat och att allting ska utföras på telefon, padda eller dator”.
Så skrev jag i min lilla anteckningsbok en dag när jag var synnerligen frustrerad över allting och det bara blev för mycket. Det var en dag då jag plötsligt insåg att det var längesedan jag hade betalat några räkningar och jag kom på det här med deklarationen som ska göras osv.
Jag har alltid tyckt om att ha ett papper framför mig där jag klart och tydligt får veta vad jag ska göra och jag har en tydlig överblick. Det är lätt att jämföra med text på andra papper. Jag kan enkelt ta del av all information som jag behöver. Det är enkelt att gå tillbaka eller kolla framåt. Inga texter som försvinner eller översikter som inte får plats. Pappret kan jag förvara i en märkt pärm där jag snabbt hittar vad jag letar efter. Saker känns verkliga.
Jag har länge dragit mig för att ta emot digital information om det har varit möjligt att få analog. Eftersom mer och mer digitaliseras och man tar betalt för papperskopior så inser jag ju att det på många plan är mer praktiskt och ekonomiskt försvarbart (man sparar papper bland annat) med information via digitala medel.
Eftersom jag har suverän datorsupport hemma så får jag snabbt all hjälp jag behöver även om det stör mig att jag inte ”kan själv”! Vilket naturligtvis beror på att mitt stora ointresse för alltihopa gör mig omotiverad att lära mig mer än det som gäller för stunden. Eftersom jag dessutom gärna glömmer det som inte roar mig så känner jag trots allt ett egenansvar i frågan.
Så hittade jag igår en liten bok i bokhyllan ”Brydsam brunett” av Erle Stanley Gardner utgiven 1966. Bokens huvudperson heter Perry Mason, känd från TV av oss som minns. Svartvit deckare som ”alla” tittade på. På den tiden fanns det inte så stort urval så ”alla” såg samma program. I boken används telefonväxlar med växeltelefonister. Man har fasta telefoner (en per hushåll) och telefonhytter på gatan. Inga datorer. Det är inte alltid så smidigt när det är så.
Jag småler när jag läser och minns när jag fantiserade om att ha en egen telefon eller kunna sätta på tv utan att resa mig ur soffan. När min tidigare upprördhet lagt sig så måste jag väl erkänna att det är ganska praktiskt på många sätt med alla dessa fantastiska apparater som vi har tillgång till. Så länge jag får meddelanden om när saker ska hända och vi har el som fungerar.
Kram Inger
6 Replies to “Apparater”
Hej Inger! Kan det vara en gen vi har gemensamt 😃jag tycker också att det känns väldigt bra o översiktligt då.
Använder dock rätt mycket det digitala men, papper är fortfarande min favorit👍Kram Lisbet
Tack Lisbet, känns bra att veta att jag inte är ensam. Det är förmodligen en gen.
Konstigt men min kommentar minuten efter bloggen kom ut finns inte🙀
Jag tänkte att utan apparater och nymodigheter hade inte din blogg nått så många så snabbt. Tänk tanken att du skulle handskriva och skicka med posten. Då hade det tagit sån tid att nå läsare och ännu längre att få kommentarer.🤣
Tack Marie-Louise, tänk vad mycket papper det hade gått åt. Det hade varit tråkigt att behöva vänta så länge det har du rätt i. Men det händer konstiga saker hela tiden med det digitala som att det du skickade inte finns kvar.
Intressanta funderingar. Jag är själv analog innerst inne men tyvärr får man försöka hänga med för att inte stå utanför.
Idag skulle jag tvätta bilen i Svedala. Nu var polettautomaten borta och det var App eller kort som gällde. Långt om länge fick jag rätt på det och fick hjälpa en man i 85-årsåldern.Livet var både enklare och svårare förr. Inget slår det personliga mötet däremot.
Tack för din kommentar Ulf. Jag håller med om att det känns bra att kunna stötta varandra. För många är det en konst att kunna ta emot stöttning.