Djurliv
Hej!
Vad är det med måsar? Jag har tidigare berättat om våra måsar på Annebergsgatan. De där som bygger bo på gatlyktorna. Vi har trott att de var lite speciella men icke. Även måsar i andra länder är tydligen lika obildbara. Lagen om alltings jäklighet eller djungelns lag. Det är bara att välja. De lagarna gäller verkligen för fiskmåsarna som hittade lämpliga bostäder i stenhåligheter i ett hamninlopp som vi besökte. Hålorna var naturliga men flyg ut från ditt hem och någon annan har flyttat in. Så kan det vara i djurens värld!
De här måsarna befann sig emellertid i sitt naturliga habitat. Det kan jag inte anse om de enorma trutar som fanns i en park mitt i en stad där människor fortfarande kan bada på romerskt vis. Trutarna badade inte men de tiggde. De till och med gjorde små konster för att visa sig förtjänta av en smakbit. På många platser hade emellertid ogina människor satt upp skyltar där alla uppmanades att inte göda fåglarna. Det kan inte vara lätt att vara hungrig när man en gång blivit avvand från sitt naturliga beteende.
Även duvor blir hungriga. Att duvor är lättlurade lärde vi oss vid ett besök på en plats präglad av stora magiska stenar. Människorna byggde under besvärliga tider stora konformade byggnader av sten där det lades in lämplig fågelmat. Duvorna fann vägen in och hittade utmärkta små håligheter i väggarna där de kunde bygga sig ett bo. Men så lurade de stackars duvorna blev. När människorna blev hungriga så blev nämligen duvorna middagsmat. På strandhotellet för någon dag sedan var det nästan likadant men mer till duvornas fördel. Här gällde det att hålla koll på sin tallrik. Duvorna var närgångna och helt oförskräckta och tog gärna för sig av det som människor lämnade efter sig. Oförskräckt var även råttan som huserade i buskarna vid poolen som jag inte hade badat i. Jag hade badat i havet. På mitt alldeles egna vis.
Lite rädd blev faktiskt den stora svarta spindeln som plötsligt dök upp i vår groventré till huset vi hyrde i en liten stad omgiven av lugn landsbygd. Tur att vi inte är rädda för spindlar för då hade vi inte bott kvar i huset så länge som planerat.
Räven som lite halvspringande tog sig över den trafikerade vägen som vi körde på verkade ganska oberörd av den hektiska omgivningen. Fåren som vi upptäcker lite varstans ute på vägarna och bland buskarna verkade ta livet med en klackspark även om tackan i kurvan verkade läxa upp sina telningar. Korna i hagarna läxade inte upp någon. De ides knappt resa sig tycktes det.
Den vita hästen på kullen kunde inte resa sig för den var inte riktig. Hästarna på heden vi besökte kunde emellertid göra både det ena och det andra.
Det som jag funderar mest över är dock den brist på insekter som vi upplever. Det tillverkas mycket honung i nejderna och det måste betyda att de flesta bin bor i kupor men var finns alla andra? Inte på lyktstolparna i alla fall. Det är jag ganska säker på.
Att vi väcktes av en tupp i morse är jag emellertid alldeles säker på.
Kram Inger
