Annebergsgatan

Hej!

En regnig dag skulle Olle till Nobelvägen. Bra tyckte jag. Då kan jag passa på att köpa de där julklapparna. Jag tar bussen, sa jag. Det är inte kul att gå så långt i busvädret. Det gör jag med, sa Olle. “Det är skönt att jag vet hur bussarna går i den här stan”, sa jag lite “kagigt“. Bra då åker jag trean på ena hållet och så åker du trean på andra hållet. Trean är vår ringlinjebuss. Den går runt, runt. Jag laddade ner en entimmes biljett. Klockan tio ska jag vara på Nobelvägen, sa Olle. Bra då går jag då också. När vi kom ner på gatan så insåg jag att det tar i princip lika lång tid till Centralen vilket håll jag än åker. Jag bestämde mig för att hoppa på samma buss som Olle. När bussen närmade sig så aktiverade jag biljetten så sent som möjligt.

Olle hoppade av på Nobelvägen och jag fortsatte mot Värnhem. När vi var vid Värnhem så sa chauffören: “Tack, nu är det sista hållplatsen!” Ånej, tänkte jag. Bussen ska ju fortsätta mot Centralen. Vilken buss tar jag nu för att komma dit? Jag var då inte fullt så “kagig”. Bussarna som stod inne var inte numrerade. Jag frågade några regnvåta män om de hade koll på bussarna. Efter min förklaring så sa de att jag skulle ta buss nummer fyra. När jag tittade lite närmre på männen så såg jag att det stod “Skånetrafiken” på en av dem. Tur att han hade koll! Han kunde även berätta för mig att den här nya turlistan beror på att bussarna måste laddas.

Så rullade den första bussen in. Utan nummermarkering. Nu frågade jag chauffören. Det var varken rätt nummer eller rätt riktning på bussen så jag steg inte på den. Nästa onumrerade buss stannade till. Passagerarna lämnade bussen via mellandörrarna. En man som stod framför mig i kön steg raskt ut ur kön och gick på bussen genom mellandörrarna eftersom framdörrarna inte öppnades. Okej tänkte jag, här gäller det att hänga med. Så även jag gick raskt ut ur kön och in genom mellandörrarna. Fram för att betala. Då noterar jag att mannen som gick på före mig hade trängt sig in på förarplatsen och börjat ta av sig jackan. Det var den nye chauffören! Pinsamt! Sträck på dig Inger och låtsas som ingenting tänkte jag när chauffören öppnade dörren åt de andra passagerarna.

Så började resan på den nya bussen. Då visade det sig att den här bussen efter Centralen skulle köra till Gustav Adolfs torg som faktiskt ligger närmre mitt tänkta resmål. Så bra, tänkte jag.

Efter en ny rask promenad i regnet så kom jag in i affären och jag behövde bara fråga en expedit för att hitta rätt. Jag lyckades hitta det som jag kommit dit för att köpa. Nu var det ju emellertid så att om man handlade över en viss summa så fick man rabatt. Idag var sista dagen. Det fick jag veta i ett reklammejl som jag fått på morgonen. Därför valde jag att åka just den här dagen. Alltså måste jag köpa något mer.  Jag kom på något bra och behövde bara fråga en ny expedit för att hitta varan. Det vill säga, nu hade jag ju glömt vilket märke jag skulle ha. Jag beskrev hur förpackningen såg ut när jag senast köpte varan. Så såg den inte ut nu konstaterade jag när expediten hittade den.

Nu skulle jag betala. Det brukar man behöva göra. När inköpssumman presenterades för mig så tyckte jag inte att det stämde. Rabatten då? “Det gäller bara online”, sa då expediten. Fast den andra varan som jag ville ha var det tjugofem procent på. Okej!

När jag kom ut ur affären var det fem minuter kvar på biljetten. Nu visste jag vart jag skulle gå och mest på grund av att jag hade tur så hittade jag en buss som skulle köra till Triangeln. Den skulle gå om två minuter. På min biljett stod det att det var två minuter och nitton sekunder kvar. Prata om flax!

På Triangelns köpcentrum hittade jag, till min stora förvåning, affären direkt. Jag lyckades till och med utan större mankemang fixa det jag skulle. På vägen ut passerade jag företaget som en av sönerna arbetar inom och som har världens godaste mackor enligt min mening. Det var bara så självklart att jag skulle gå in och köpa varsin lunchmacka.

Jag bestämde mig för att gå hem eftersom jag inte hade någon biljett och det är bara en kort bit. Jag fick mackorna i en kraftig papperspåse. Bra, tänkte jag, den klarar lite regn. Det gjorde den inte utan bara en liten bit från huset så gick påsen sönder.

Två timmars dramatik räcker för en pensionär så jag stannade inne resten av dagen.

Jag önskar Er Alla Ett Gott Slut och En God Början! 

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)