Annebergsgatan

Hej!

Tunghäfta, att det plötsligt blir så tomt i huvudet att man inte kan säga något, har jag nog aldrig riktigt trott på. Jag har ju vanligtvis svårt för att vara tyst. I veckan drabbades jag emellertid av just ”tunghäfta” vid ett oförberett möte med en person som jag inte träffat på flera år. En trevlig och go människa. Jag kunde bara slänga ur mig en hälsningsfras och sedan blev det blankt. Jag försökte desperat att komma på något artigt att säga, jag kände att jag blev glad över att vi träffades men det kom inget varken i huvudet eller ur munnen.

När jag läser om tunghäfta så beskrivs det som en rädsla att säga fel. I det här fallet så fanns det flera naturliga ingångar till ett samtal men tydligen var det så att jag omedvetet blev rädd vilket gjorde att orden blockerades. I vilket fall så kände jag mig oerhört frustrerad och oartig.

Efter en stund, när vi hade skiljts åt så trodde jag mig förstå vad det var som hände.

Jag har svårt att hantera ”överraskningar”. Jag vill gärna vara lite förberedd på vad som ska ske.

Det här hastigt påkomna mötet satte i gång en procedur av tankar i min kropp. Tankar på en framtid som en gång verkade så hoppfull. Med facit i hand så har det tyvärr hänt många både ledsamma och jobbiga saker. Det var säkert en sorts flykt från de tankarna som jag just då inte kunde hantera. Så då valde mitt system att lägga av. Det blev för mycket.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)

Dela på Facebook

Följ bloggen