Krönika
Hej!
Blogg skriver jag på måndagar. Det var jag tydlig med förra veckan. Fast i ärlighetens namn så fuskar jag ibland. Som idag när jag skriver och det är söndag. Varför gör jag nu på ”detta viset”? Medan vi grubblar över det så skriver jag min text.
På söndagar unnar jag mig lönnsirap på gröten. Bara för att jag kan. Jag går till affären här i stan och köper en flaska. Vilket leder mina tankar till veckans tv-tittande som bestått av ett antal filmer. Av någon anledning har filmerna rört sig kring just mat.
Den första filmen handlade om hur potatis under slutet av 1700-talet i Frankrike av ”fina folket” betraktades som grismat. Genom skickligt manipulerande och genom en kvinnas obekymrade gillande av potatis så blev det ett lyckligt slut.
Nästa film, vilken Gordon Ramsey mot alla odds medverkade i, handlade om hur ett förändrat matutbud på en pub skapade dålig stämning i en liten by.
Den sista filmen handlade om hur kvinnor i England under andra världskriget skickades ut på landet för att hjälpa bönderna.
I morse såg vi, som vi ofta gjort, vitkindade gäss flyga i stilig formation över parken. Gässen som vi konstaterade har blivit många fler på senare tid och dessutom flyger på fel håll. Tidigare flög de mot näset eller mot Danmark men nu flyger de inåt landet. I tidningen läste jag om detta problem som det faktiskt är för bönderna. Eftersom det inte kommer snö som det brukar så ligger sädeskornen fritt tillgängliga för fåglarna. Vilket i slutändan innebär att det inte kommer att bli några ordentliga spannmålsskördar. Eftersom det antas bli mycket regn så blir åkrarna dessutom fördärvade och potatisen ruttnar.
Så nu sitter jag här och funderar igen tillsammans med Hans Alfredsson om huruvida barnen kommer att kunna få ett glas öl i framtiden och om jag kommer att kunna göra havregrynsgröt på morgonen.
Lönnsirapen kanske jag får glömma alldeles. Honungen som jag ibland fuskar med lär väl inte heller vara självklar.
En dyster krönika.
Just nu kommer det massor med löpare nere på parkgången. Dock icke i lika vacker formation som gässen. Jag kanske borde ta på mig träningsoverallen och ge mig ut och springa. Det är ju bra för humöret. Eller så får jag helt enkelt tänka att det har varit ett fruktansvärt tufft och hemskt år överallt. Det har varit så många gånger tidigare under mänsklighetens historia. Allting går i cykler. Vi måste tro och hoppas att det ska lugna ner sig nu när vi går in i 2024.
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
