Slukhål
När jag tittar ut genom mitt fönster på morgonen så är allt “som vanligt”. Bilar kör på gatan tillsammans med bussar och allehanda andra fordon. Cyklisterna håller sig förhoppningsvis på cykelbanan och alla andra på väg till skola och arbete eller kanske på en morgonpromenad tar sig fram på gångbanan. För det är så världen ser ut när jag som vanligt äter min frukost.
Men det är något surrealistiskt över alltihop.
Vi har tagit farväl av ännu en man och för hans nära och kära kommer utsikten från deras fönster att vara som en gammal film som går på “repeat”. Det är samma sak hela tiden även om allt har förändrats.
Jag körde bil genom en stad för en tid sedan. Ett däck kom ner i ett “slukhål“. Jag var säker på att däcket hade gått sönder. Min första tanke var “reservdäck“.
Händelsen dyker upp hos mig därför att mannen vi tog farväl av bodde i den där staden en gång i tiden.
Jag känner att när någon tas ifrån oss så är det som att hamna i ett “slukhål”. Något inom en går sönder. Vi som är kvar kan endast hjälpas åt att försöka laga hålet så gott vi kan. För vi kan inte bara plocka fram ett reservdäck.
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
