Brev
Hej!
“I en blommig dalakista som stod intill Signes röda länstol ligger alla hennes papper i en väldig röra“.
Citatet har jag hämtat från Helena Henschens bok “hon älskade“. Boken som handlar om Helenas farmor bygger till stor del på brev och anteckningar. Berättelsen är en livslång kärlekshistoria som även beskriver krigsutbrottet i Tyskland.
“Om vi inte har några brev så har vi ingen historia” var det en kvinna som sa en gång. Mina tankar kring att använda andras brev har jag ventilerat tidigare så det behöver jag inte upprepa.
Nu har jag emellertid läst mamma och pappas korrespondens från 1947. Mamma och pappa var nyförlovade och mamma for till England på ett halvår. I breven inser jag hur mycket mina föräldrar älskade varandra och för det kan jag bara vara lycklig.
Breven handlar främst om hur livet gestaltade sig i ett land som kämpade för att kunna återgå till en tillvaro i fred. Berättelserna handlar mycket om ransonering och utmaningar för att få livet att fungera. De handlar om allt från hur den som inte åt vad som lades på tallriken fick vara utan mat, hur kvinnor som lyckats få tag i ett par nylonstrumpor nogsamt lagade maskorna och om många cykelturer.
På kvinnodagen samtalade jag med två olika kvinnor. Två kvinnor som båda upplevt andra världskriget på plats som små flickor. Det är hemska berättelser att lyssna på.
Jag tänkte på dessa berättelser när jag igår såg på nyheterna på tv. Hur är det möjligt att ett fåtal personer i världen fortfarande tillåts få så mycket makt att de kan sätta i gång dessa fasor som drabbar så många. Om man ser till forna tiders härskare så var deras omvärldsuppfattning begränsad. Dagens tyranner kan ingalunda påstå att de inte har kunskap om historien och hur det ser ut i världen i dag.
Kram Inger
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
