Annebergsgatan

Orolig nästan skakig i kroppen. Vet att jag inte behöver oroa mig för något. Varför gör jag det? Jag är här frivilligt och längtar efter att få gå igenom den här processen.

Det var det första jag skrev i mitt lilla anteckningsblock. Det block som jag hade blivit tillsagd att ta med till yogaretreaten i Beddingestrand.

Tillsammans med min syster och några andra kvinnor arbetade vi oss, under en hel dag, igenom både kropp och själ. Jag är tacksam för att jag gör mina qigongrörelser annars hade jag nog inte kunnat tillgodogöra mig så mycket av upplevelsen. Jag tror att det var det tuffaste aktivitetsprogram för kroppen som jag någonsin gått igenom. Dessutom förvånade jag mig själv när jag insåg att jag inte hade några större problem med att umgås med människor i total tystnad under många timmar.

En gång för många år sedan åt jag en lunch i ett större sällskap under medveten tystnad. Det var hemskt. Många märkliga tankar körde runt i mitt huvud. Nu upplevde jag tystnaden nästan som en lättnad. Ingen förväntade sig att jag skulle göra annat än att vara. Det som var svårt att hålla inne var de här artighetsfraserna som vi omger oss med. Allt tackande till exempel kommer ju av sig själv.

”Kanske är du som lyckligast när du inser hur bra du har det” stod det på min ”Tankelapp” som jag fick läsa upp högt för de andra. 

Kram Inger  

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)