Repris
”Jag gick in i en affär” för att på ”Alla Hjärtans dag” köpa en blomma. En affär som jag inte brukar handla i. Det var nämligen inget planerat inköp. Jag följde ”Femsekundersregeln”, alltså blev det en impulshandling. Det stod inga priser någonstans. När jag skulle betala så plockades det fram en liten dosa. Jag har sett sådana tidigare. Vi hade en sådan när vi hade vårt företag. Det kom upp en summa på skärmen. ”Är det sant” frågade jag, eftersom det var ett i mitt tycke orimligt pris. Jo, det var nämligen en ”ovanlig” blomma jag hade valt plus en mer ”vanlig”. Eftersom jag hade bestämt att jag ville ha blommorna så använde jag mitt kort. ”Nu får du ett digitalt kvitto”, sa expediten. Ok, tänkte jag men det for en liten tanke genom mitt huvud. Jag har i några utvalda affärer aktivt valt att få digitala kvitton. Men absolut inte i den här.
När jag kom hem letade jag efter kvittot. Jag hittade utbetalningen men inget kvitto så jag kunde inte se vad de enskilda blommorna kostade. Däremot kunde jag se att summan var högre än den som jag såg på displayen när jag betalade. Jag kände mig lurad.
I veckan ringde jag ett samtal till en vårdinrättning för att byta en tid. En vänlig person svarade mig att det ska ”vi” ordna, Inger! Sedan följde ett samtal där mitt namn upprepades ett flertal gånger med salvelsefull röst. Mycket lugnt och tydligt upprepade personen olika tidförslag. Det var säkert med omtanke men jag kände mig mer och mer förminskad.
Jag börjar fundera på om omvärlden numera tänker att jag är en ”gammal” människa som både är lättlurad och skör.
När jag i morse tog ut bettskenan kom jag att tänka på tandställningen jag hade som tonåring.
Jag undrar vart hon tog vägen? Tonåringen alltså!
Inger
som tidigare skrivit under rubriken ”Lurad”.
I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)
