Annebergsgatan

”Jag vet, sa sonen, jag har ju läst måndagsrapporten!”.

Helt underbart tycker jag att kalla mina små funderingar för ”rapport”. Fast samtidigt lite konstigt. För om det är så att människor läser vad jag skriver, innebär det då att samtalets nödvändighet försvinner? Nu är det ju inte så att jag skriver allt jag har att säga om läget och världen varje måndag. Jag tror sålunda (ett underbart ord ”sålunda”) inte att den muntliga kommunikationen med mina medmänniskor på något sätt begränsas. Dessutom har jag så klart massor med kloka saker att säga som tål att upprepas. Annars vore det ju inte så kloka saker. Eller?

Jag har blivit ombedd av några vänner att lära dem hur jag spelar Canasta. Canasta kan spelas på många sätt. I veckan tog vi tag i genomgången. Det var hur kul som helst och jag vann! Då vill jag påpeka att det var inga duvungar som jag spelade med!

I tvättstugan hittade jag en instruktionsbok till en sorts ”Fitbit”. ”Fitbiten” är den som jag går omkring med på armen med anledning av hälsoprojektet jag är med i. Den muntliga instruktionen när jag fick armbandet var inte så givande men nu lärde jag mig en del nytt. Tvättstugor är arenor där man delar med sig av saker.

En annan arena är ”Sommarscenen” som jag igår bevistade ännu en gång. Några författare samtalade om hur det är att skriva med Malmö som referensram. Ett spännande initiativ men eftersom ”rummet” är stort och väldigt luftigt så är det svårt att skapa den intimitet som dylika samtal kräver. Där var inte speciellt många intresserade och några reste sig och gick när Palestinademonstrationerna nämndes. Så verkligheten i Malmö är tyvärr inte så omfamnande som man skulle önska.

Jag har ätit de godaste klyftpotatisarna ”ever”. Mycket godare än pommes.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)