Annebergsgatan

Om naturkrafterna vill oss väl kan vi höra en del av musiken som spelas nära oss. Oftast fungerar det inte så. Då kan vi välja mellan att gå ner och sätta oss i ”Grytan” eller inte bry oss om att lyssna. Eftersom det är en aktivitet som äger rum under flera veckor och dessutom är gratis så blir vi bortskämda genom våra olika valmöjligheter. Det spelas mellan klockan nitton och tjugo. Vi kan sätta oss och lyssna på repetitionerna vid femtiden om vi så vill.

Med en aktivitet på ”Tallriken” är det annorlunda.

I veckan var det 90-talsmusikfestival.

Någon dag före festivalöppningen läste jag i tidningen att i år skulle man vända högtalarna mot Stadionområdet vilket man alltså inte hade gjort tidigare.

Det märktes. Förr om åren har vi hört, vad vi upplevt som ganska mycket. Nu hörde vi allt. Framför allt kände vi skakningarna i lägenhetsgolvet på ett sätt som jag aldrig upplevt tidigare. Det var ”Dunka dunka” som pappa brukade säga.

Det började låta vid 17-tiden på fredagen och slutade mitt i natten mot söndagen. Som man förstår så kändes det som om vi satt i gräset på ”Tallriken” eller hellre, att vi stod och dansade och tjoade.

De två dagar aktiviteten varade såg vi många uppklädda och förväntansfulla människor som promenerade mot bortre änden av parken. På grund av min dåliga kännedom om 90-talsmusiken så la jag mest märke till alla ”Spice Girls”. Det var mycket glitter och glamour.

Vi kunde ju inte låta bli att ta ett varv i parken och kolla festivalområdet. Det var naturligtvis inhägnat så man inte skulle kunna stå och titta gratis. Men höra kunde man som sagt göra och det kostade ingenting.

Det var härligt att se alla dessa människor som verkligen ansträngt sig för att se ut som stjärnorna på nittiotalet. Det fanns ju fler än ”Spice Girls”.

Jag tror att det blev en lyckad upplevelse för de betalande besökarna.

Det var en lugn visa som jag kunde refrängen till!

Enligt påannonserna skulle alla framträdanden vara i 10 minuter men det var två män och en kvinna som skulle framträda i trettio minuter var sist på kvällen.

När jag hade lagt mig hörde jag en kvinna som sjöng. Måhända var det Mel C som sjöng en godnattvisa för mig!

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)