Annebergsgatan

Jag har tidigare berättat om staden Grimsby som en gång i tiden var världens största fiskehamn. Då berättade jag också om hur min farfars bror tog sig till England och skaffade ett jobb som ingenjör på en trålare. Han blev kvar i Grimsby och skaffade familj där.

Till alla vårs stora glädje så ledde mammas halvår i England 1947 till att kontakten upptogs med familjen.

Min nästkusin eller syssling som det också kallas har både bott här i Sverige och besökt oss många gånger tidigare. Hon har varit här tillsammans med sin brorsdotter. Brorsdottern är alltså brylling till våra barn och det var hennes första besök här i landet.

Önskemålet inför resan var att träffa så många släktingar som möjligt och så har det blivit.

Hela arrangemanget blev som ett litet familjeprojekt och vi kusiner och våra familjer har haft ett välfungerande teamwork.

Våra släktingar har tillbringat sin vecka tillsammans med hur många som helst och alla har gett dem olika upplevelser av tillvaron här.

Det har varit väldigt roligt.

Om några timmar kommer så det jobbiga när vi ska ta farväl. Men så tänker jag på att vi kommer att ses snart igen. Men det berättar jag om en annan dag.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)