Annebergsgatan

Vad gör man om man har ett torp i skogen, en riktig vedeldad pizzastenugn och man fyller jämt? Öppnar en pizzeria? Inte riktigt men nästan. Man bjuder alla sina vänner, släktingar och grannar utan inbördes rangordning på ett pizzakalas naturligtvis. Och fixar två pizzabagare som bakar pizzor i många timmar. Självklart serverar man även efterrättspizzor.

Som minne av denna upplevelse får jag ett kort i min telefon. På en bänk sitter jag tillsammans med en liten lockig pojke och läser om traktorer. I trakten där vi befann oss finns det många traktorer, favoritfordonet.

En annan dag ska jag kolla avspärrningarna på vår stora gata. Där finns det också många häftiga fordon. För att komma dit behöver jag passera en trottoar och en cykelbana. Denna aktivitet kräver fullständig närvaro och koncentration. Så jag noterar bara i ögonvrån att några män promenerar på trottoaren. Barnsligt nyfiket fokuserad på installationen hör jag någon som säger mitt namn. Det visar sig att en av männen är en släkting till mig. Överraskningen får mig att bara som hastigast hälsa och männen försvinner till jobbet i närheten.

Så får jag ett SMS i min telefon från min släkting. Det visar sig att en av männen i hans sällskap hade känt igen mig som en lärare han haft för längesedan. Jag letar upp ett skolfoto av en liten pojke, inte lockig dock. Även för honom har jag läst många sagor.

Det sprider sig en varm känsla i kroppen bara jag tänker på den fantastiska upplevelsen det är att få läsa för och med barn. Jag är mycket tacksam att jag har fått ha den förmånen genom hela mitt liv.

Den 8 september kl. 19.00 – 20.00 är det ”Read hour”.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)

Dela på Facebook

Följ bloggen