Annebergsgatan

Det är nästan omöjligt att inte ha konstant dåligt samvete i dessa dagar.

Det har i hela mitt liv hänt fruktansvärda saker både på hemmaplan och runt om i övriga världen. Ett exempel kan vara Biafrakriget då vi dagligen fick se utsvultna barn med svullna magar. På den tiden kändes inte världen så nära men redan då var det ryssen som skulle komma. Det var svårt att ta in att världen var så stor och grym för jag hade det ju bra.

Jag hade en kärleksfull familj och en stor släkt som gav mig tillhörighet. Jag fick mat varje dag som jag åt, även om älsklingsrätterna inte serverades så ofta. Jag hade en plats att bo på i ett ombonat hem. Jag hade kläder som tvättades och lagades.  Jag började skolan redan som sexåring och kunde sedan välja att studera så länge jag ville.

Tänk på barnen i Biafra, fick de som inte ville äta upp sin mat, höra. ”Om du inte är snäll så kommer ryssen” kunde någon vuxen också säga. ”Om det inte passar så kan du flytta härifrån” kunde en arg vuxen säga. Jag hade tillgång till rent vatten både att dricka och att tvätta i. ”Du skulle skämmas” fick man höra om man klagade.

När man är på resa är det lätt att hamna i en bubbla. Jag måste ta på saker, höra ljud och känna dofter för att riktigt kunna ta in den nära omvärlden så som den gestaltar sig just idag.

Vid frukosten kom vi i samspråk med ett trevligt par. De skulle köra till en golfbana därför att de kände att de ville dit. Det som drog i dem var vetskapen om att en amerikan vars namn jag inte vill skriva äger banan.

Precis när de sade det så sprack min bubbla och verkligheten kom ifatt mig. Och därmed det dåliga samvetet.

Då kom jag att tänka på att vi för någon dag sedan besökte Gleneagles, en golfbana med ett helt annat rykte.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)

Dela på Facebook

Följ bloggen