Annebergsgatan

Efter att ha sett ett antal tv-serier från dessa öar hade jag länge hyst en önskan att få besöka dessa hemlighetsfulla platser. Nu blev det ju inte så men känslan av att veta att haven inte är oändliga var stark. Haven skriver jag därför att det är ju så att vid John o’Groats så sträcker sig Atlanten åt ena hållet och Nordsjön åt det andra. En liten fin hamn kunde man gå ner till om man så önskade. För även här bar det kraftigt nedåt.

På en bänk med utsikt satt Paddington. Han satt och väntade på familjen Brown fast det visste han inte just då. På en skylt stod avståndet till mörkaste Peru. Det var ju därifrån han kom. Smörgåsen hade han bara tagit en tugga av. Han var förmodligen för orolig för att kunna äta där han satt och tittade på några fina hus målade i pastellfärger. Vad ska hända med mig tänkte han förmodligen och han kanske till och med blev lite rädd när han såg hur vattnet plötsligt försvann bort.

Kanske någon läste för honom vad som stod på några skyltar:

”Every mile a memory, every step a story”

”In every end a new beginning”.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)