Annebergsgatan

Ibland är det så det känns i huvudet, som gegga. Ingenting fäster ordentligt, tankar bara far runt och så emellanåt är det helt tomt. Som idag när jag ska skriva. Jag har nämligen ingen klar målbild i huvudet som ger mig ledtrådar till alla visdomsord som jag planerat att dela med mig av idag. Det är ju måndag och förväntningarna är naturligtvis höga! Från vem vet jag inte riktigt men det är ju så jag fungerar. Ställer höga krav på mig själv att alltid vara på topp och leverera som det så populärt kallas.

Nu dök det faktiskt upp något användbart. Jag kan med anledning av en händelse i veckan tala om att när man bakar scones så ska man inte vispa utan röra. Det finns annat som ska behandlas ungefär på samma sätt har jag hört.

Sen kan jag prata om frimärken. Det framkom nämligen att dagens barn kanske inte är helt på det klara med vad ett frimärke är. Detta intressanta faktum framkom när jag och barnbarnen berättade gåtor för varandra. Jag tror många vuxna minns frimärket i hörnet, klockan som går och vad som inte kan gå.

Huvudet kan även kännas fullt med snö. Den intressanta iakttagelsen gjordes under helgens överraskande vinterväder. Som tur var försvann känslan lika fort som snön.

Annat som roar mig är intressanta sammanträffanden. Som när jag satt och läste tidningen och där fick påpekanden om att gå och bli vaccinerad. Jag hade en tid inbokad bara en kort stund efter att jag läste vaccinationsrådet i tidningen. Så jag tog på mig och sa: ”Nu går jag!”. Sådant tycker jag är kul.

Nä, nu får jag ju skärpa till mig och ”fånga dagen”.

Fast jag måste ju bara sluta med en gåta som jag till barnbarnens hysteriska glädje hittade på alldeles själv.

”Vad är det som har fyra ben och låter som en häst?”

Smaka på den karamellen!

Kram Inger 

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)