Annebergsgatan

Jag är egentligen ingen större entusiast för julen med allt vad det innebär.

Med det sagt vill jag emellertid påstå att jag är en ganska stor fan av julkalendern. Ganska därför att jag vissa år medvetet, visst låter det moget, har valt bort att titta.

Det finns naturligtvis logiska förklaringar till det, som att tiden inte har räckt till, det har inte funnits barn i huset som propsat på att se kalendern eller så har det helt enkelt varit så att första avsnittet inte har imponerat på mig (det är här det mogna kommer in).

Nuförtiden är det ett måste för mig och mannen att varje dag ta oss tid att titta på kalendern. Det är ju numera möjligt att välja tidpunkt för när man vill se dagens avsnitt. Vi kollar till och med på lucköppningen.

Årets lucköppning är faktiskt riktigt rolig. Man blir nostalgisk i överkant. Programledaren går nämligen igenom gamla program. Jag inser då att vissa år har jag faktiskt inte sett på kalendern. Jag känner ju inte alltid igen det som visas.

Det jag emellertid kände igen var “Fem myror är fler än fyra elefanter“! Superpedagogiskt och helknasigt (mogen igen).

I helgen var barnbarnen här och vi tittade naturligtvis på, ja ni vet vad.

Då, som av en händelse, visades utdrag ur just “Fyra myror”. Eftersom barnen befinner sig i på olika nivåer av läsinlärningsfasen så var det härligt när de skrattade högt och pratade om bokstäver och vad det betyder att “Fem myror är fler än fyra elefanter”.

Inför nästa år har jag kommit på att jag ska skicka in en programidé. Julkalendern ska heta “Mysteriet med den försvunna julljusstaken“. Någon har nämligen försnillat en stake ur julsakskartongen. Lösningen på mysteriet kan måhända vara att jag av någon anledning, som jag har glömt, har gjort mig av med staken. Jag är ju mogen nog att fatta dylika beslut, eller?

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)