Annebergsgatan

Som jag tidigare berättat så tyckte vi när vi flyttade hit 1964 att en av de stora fördelarna med att bo här var närheten till parken.

På den tiden togs det varje söndag en promenad iklädda finkläder. Mamma hade hatt och så även pappa. När det var snö så åkte vi pulka på ”Himlabacken”.

I går var det söndag 2026 och jag tog en promenad i samma park och gick på samma gångar som ”förr i tiden”. Det var fem grader kallt och snön var frusen. Vi var väl påpälsade. Det kändes inte så lämpligt med hatt även om det var söndag.

Jag hade sällskap med en ung pojke. En pojke som precis kommit hem från en resa norrut. Där hade han lärt sig åka skidor i backar så höga att man använde olika sorters liftar för att ta sig upp. Det fanns massor med bra snö att åka på.

Vi har gått i parken tidigare och då passerat ”Himlabacken” så jag kände inget behov av att försöka imponera med just den just då. Däremot finns det en massa annat att ta in. Bara att berätta om mina promenader med familjen kändes bra.

Diskutera vinterskor kan man alltid göra. Fördelarna med att ha speciella pjäxor vid skidåkning gjorde att mina halvkängor diskvalificerades för det ändamålet.

Vi kom överens om att isen var för tunn för att promenera på och jag berättade om hur vi åkte skridskor när jag var ung. Nu kollade vi skyltarna som varnade för svag is och förfasade oss (förmodligen mest jag) över pappan som stod på isen med sitt lilla barn som ivrigt hackade med en pinne.

Vi funderade mycket över alla olika fåglar som var ute på isen. Vi läste lite på informationstavlorna och försökte hitta de olika sorterna. Varför man inte får mata fåglarna och hur de då kunde få mat när det var is på vattnet pratade vi också om. Vi såg en pytteliten ensam fågel som flög förbi.

Vi upptäckte att plåtarna som brukar sitta i ”vattenfallet” var borttagna. Vad kunde det bero på?

Leken där man ska välja ett av två alternativ till exempel vinter eller höst, räv eller varg gjorde att vi upptäckte att vi tycker lika om ganska mycket.

När vi stod vid Pildammstornet och tittade mot vårt hus så mitt på dagen då syntes det knappt på grund av de stora träden som skymmer. Därför kan vi förstå att lamporna som belyser vattentornet på natten måste vara starka eftersom vi då kan se tornet från vårt hus genom träden.

Det finns flera bra fikaställen i parken. Det kan vi tänka på vid nästa besök.

Vi pratade under hela promenaden och jag fick lyssna till en sång som jag aldrig hört förut.

Lite senare under dagen fick jag lära mig att den är AI-komponerad!

En tant frågade min kavaljer om han var barnbarn. Ja, sa han. Hur gammal är du? (varför frågar alltid tanter det) Då är du lång, sa tanten. Ja, sa 8-åringen.

Kram Inger 

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)