Annebergsgatan

Jag har haft en på olika vis intensiv och trevlig vecka. Men jag har blivit trött och då kommer ju funderingarna.

Jag är sedan ett antal år tillbaka med i ett forskningsprojekt kring Alzheimers sjukdom. I veckan var det dags för Magnetröntgen och PET-röntgen. Eftersom jag gjort båda tidigare så kändes det ok. Men nog är det fascinerande att människor har koll på hur det ser ut i mitt huvud.

Att det händer mycket i huvudet det upplever man ju varje dag. Att det ser olika ut i våra huvuden det inser jag också men det gör det inte lättare att förstå. Även utanpå ser vi olika ut.

Jag klippte håret för någon dag sedan och då kom jag att tänka på Simson och Delila. Sitter kraften i håret?

I går kväll befann jag mig på Operan. Jag lämnade min syster där. Under promenaden till Operan så upplevde jag vid ett tillfälle att en kvinna tittade på mina fötter. Det kändes underligt. Jag tänkte att det berodde på mina otidsenliga skor.

Så ska jag alltså ta mig ut från foajén för att gå hem. Då känner jag hur ena foten liksom ”kasar” i marken. Jag kan inte gå ordentligt. Jag tar mig fram längs husväggen, stannar, lutar mig mot väggen och lyfter på foten. Då ser jag att hela skosulan hänger löst. Den sitter i princip fast bara i tåpartiet. Jag känner plötsligt hur människor, som uppklädda och i feststämning passerar förbi, ”tittar” på mig. Så från att ha varit en person som antogs vara en teaterbesökare hade jag på några minuter reducerats till en ”sån där” typ uteliggare med trasiga skor. Så kändes det i varje fall. Blickarna jag fick var inte nådiga. Jag kände att jag störde deras feststämning! Så obehagligt. Och så tänkvärt.

Det var en omvälvande känsla. Jag krympte och ville bara försvinna.

Eftersom jag inte kunde gå så hämtade Olle mig med bilen. För så ser mitt liv ut. Det mesta går att lösa.

När jag kom hem upptäckte jag att även den andra sulan var lös. Då insåg jag att på grund av regnet när jag skulle gå hemifrån så hade jag i hastigheten fått på mig ett par gamla skor som jag tidigare lagt undan för att ta till Ollebo.

Så hade detta inträffat om jag inte hade klippt av mig håret?

”Ibland är vila det mest produktiva du kan göra.” (Dagens ordstäv)

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)