Annebergsgatan

”Jag tänker ofta på pingviner”.

Så heter boken av Marianne Stalbohm-Stieger som jag precis avslutat.

Boken är vad jag skulle kalla en ”Deckarfeelgood”.

Jag hittade boken i biblioteket och kände genast att den måste jag läsa. Den handlar ju om pingviner och min fascination för pingviner har jag beskrivit i blogg 255 så det tänker jag inte göra igen. Nu handlade ju inte boken precis om pingviner men tråden i boken gör det.

En av huvudkaraktärerna i boken heter Felicia. Då kom jag att tänka på Cornelis Vreeswijk.

Jag kom även att tänka på Sveriges representant i Eurovision. Detta spektakel som vi alltid tittar på. Anledningen till att vi gör det har jag säkert också skrivit om tidigare.

Det gick inte så bra för Felicia i boken, ej heller för Cornelius Felicia. För Felicia i Eurovision gick det inte alls bra. Jag kan inom parentes säga att jag tycker Felicia är ett vackert namn. Men ändå!

Boken utspelar sig i Malmö, framför allt på Limhamn och på Nya Zeeland.

Det finns många olika sorters pingviner i världen. Jag tror dock inte det finns så många pingviner på Limhamn. På Nya Zeeland finns desto fler, bland annat den gulögda pingvinen som är den sort som mest beskrivs i boken.

Nya Zeeland för mig i tankarna till Australien. Där finns det också pingviner.

Några goda vänner har precis kommit hem från en resa till Australien. Vilken upplevelse!

Det gick bra för Australien i Eurovision. När poängen delades ut satt jag och funderade över om många fans skulle åka till Australien nästa år för att se finalen på plats. Nu vann inte Australien så det blev ett ickeproblem.

Ett problem för arrangörerna, oberoende av var i världen festivalen äger rum, är emellertid logistiken. 11 000 personer satt i publiken och det som förr i tiden på sin höjd handlade om en stol på scenen, innebär nu enorma utmaningar vad gäller allt som ska ske.

Logistiska problem har även arrangörerna av Royal Edinburgh Military Tattoo.

Varje år anordnas en musik- och dansfestival på Edinburgh Castle.

Vi försöker se festivalen på TV varje år. Så imponerande och så skickliga deltagare. Vi har länge tänkt att det vore fantastiskt att få se live, vilket några släktingar har haft förmånen att göra.

Eftersom vårt Skottlandsbesök förra året bestämdes med kort framförhållning så missade vi tyvärr möjligheten att besöka eventet på slottet.

Men så i lördagskväll visades just den showen på TV och vi kunde se det fantastiska, sittandes i TV-soffan.

Det är nästan så jag drar lite på smilbanden när jag inte kan låta bli att jämföra den här ”floden” av människor, som rör sig tillsammans, med pingvinerna när de kommer vaggandes fram i grupp.

Säga vad man vill om TV. Den ger de flesta av oss unika möjligheter att uppleva fantastiska saker som händer runt om i världen.

Eller så kan man bara läsa en bok i lugn och ro.  Vi får, i vilket fall som, en chans att för en stund glömma eländet.

Kram Inger

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)

Dela på Facebook

Följ bloggen