Annebergsgatan

Jag vet inte om ramsan sjungs nuförtiden vid skolutfärder.

Om det är så att den sjungs så hoppas jag att texten har rättats till.

För jag har haft en upplevelse som jag inte kommer att glömma.

Jag klev på en buss för färd ut ur staden. Chauffören bockade sig ner och plockade med något så jag sa hej ut i luften och blippade min biljett.

Jag satte mig snett bakom chauffören och noterade att det var en kvinna som rättade in sig i stolen. Jag tror det var första gången jag åkt med en kvinnlig chaufför på en regionbuss.

Det kom upp fler passagerare och var och en som gick ombord på bussen fick ett hjärtligt, personligt mottagande. Det kunde vara ”välkommen ombord”, ”kul att se dig”, ” vilket vackert väder vi har idag”, ”det var en snygg färg på din jacka”, ett enkelt strålande ”hej” osv.

Det fortsatte sedan under färden med glada enskilda kommentarer till varje passagerare.

Hon var suverän på att säga ”rätt” sak till var och en.

Folket som gick på bussen reagerade naturligtvis. De flesta verkade inte ta in vad som hände.

En del bara tittade förvånat på henne. Någon hörde inte vad hon sa så hon fick upprepa sig. Någon började titta sig omkring och undra vem hon talade med. En man började berätta om sin dag för henne. Hon fick många vänliga leenden tillbaka. De flesta svarade med ett artigt ”Tack detsamma”.

Hon tog även mikrofonen och berättade var vi var, som ”Nu är vi på Burlöv center”!

Alla som steg av fick ett ”hejdå”, eller ”välkommen tillbaka”, ”ha en bra dag”….

Några kvinnor gick fram och tackade chauffören för den trevligaste bussresan någonsin.

Jag gav henne guldstjärnor. Då blev hon glad.

Många som gick av vinkade mot bussen när den körde från hållplatsen.

Jag är säker på att flera av dem som åkte med den här kvinnan kände sig sedda och glada länge efter att bussen kört i väg. Det kanske var den enda på hela dagen som tilltalade dem. 

I stan hälsar de flesta förarna med ett ”hej”, även om inte alla gör det, vilket kan bero på att flödet med passagerare är annorlunda. Eller? 

Men för att verkligen göra intryck/ avtryck ska det tydligen vara en kvinna med stor social kompetens. 

”En busschaufför, en busschaufför det är ett ”kvinns” med glatt humör.”

”Ett riktigt kvinns” var min pappas favorituttryck på kvinnor han gillade. 

Eller så får man sjunga ”en hen”.

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare