Annebergsgatan

Jag har tidigare berättat om när vi för många år sedan körde i Kroatien och det brann på kullarna. Det var svårt att förstå att det var på riktigt. En annan gång när vi körde ut från orten vi hade besökt så stod det en man med automatgevär riktat mot vägen. Det var också mycket obehagligt. Eldarna hörde till vanligheterna och människorna var vana att släcka dem. Det fanns tillgång till vatten. Inbördeskriget, som vi såg uppstarten på, det var inte så självklart hur man skulle hantera.

Vi körde hem till vår trygga värld.

I media följer vi utvecklingen av krig och de fruktansvärda bränderna i Spanien och Frankrike.

Det är svårt att förstå hur det kan vara så här hela tiden. Vi föds alla nakna till den här världen men det är också den enda likheten.

Det känns som om det bara blir värre och värre i stället för att alla framsteg som görs inom till exempel medicin och teknik används för att göra livet bättre för alla människor i världen. Naturen kan vi inte betvinga men om alla resurser som används av människor för att medvetet förstöra världen och livet i den användes till forskning och annan utveckling så hade det förmodligen varit lättare att leva för betydligt fler människor än vad som är fallet i dag.

Jag befinner mig i min egen lilla bubbla med allt vad det innebär av glädje och sorg och jag är medveten om att jag har det så bra.

Lite orolig blev jag dock när jag blev uppringd av polisen som berättade att det fanns en arresteringsorder utfärdad på mig. Jag skulle därför genast lämna in mina papper med alla möjliga uppgifter.

Kram Inger 

I texten finns det inlagt länkar där man kan få veta mer om intressanta saker som tas upp eller nämns i bloggen. Länkarna är fetstilade och är understrukna (det sistnämnda kan variera beroende på webbläsare)