Snäll

Hej!

Jag tycker om ord. Jag tycker om att läsa ord, att skriva ord och att tala ord. Jag tycker om att tänka på ord. På vad orden egentligen står för och vad de gör med mig, alla dessa ord.
Ordet snäll är ett ord som jag har tänkt mycket på. Det har nämligen hänt flera gånger senaste tiden att någon har sagt till mig att ”Du är så snäll”, ”Det var snällt av dig” och jag har även fått höra att jag ”ser snäll ut”.

Som jag tidigare berättat fick jag när jag var liten ofta höra att jag var snäll. Egentligen tyckte jag inte om att jag sågs som snäll för jag ville inte vara snäll eftersom det för mig betydde mesig, feg, ointelligent och ensam. Det handlade framförallt om att omgivningen hade stora förväntningar på mig och hur jag skulle uppföra mig. Jag var ju den som kunde ges uppdrag eftersom jag var snäll och gjorde vad jag blev ombedd eller tillsagd. Därför var jag den som till exempel fick gå ärenden och passa barn. Andra barn slapp massor med saker för de vuxna litade inte på dem för de var inte ”snälla”. Jag var inte alltid glad över den fördelningen men för mig var det självklart att ställa upp och hjälpa till. I ärlighetens namn var det ju också rätt behagligt att slippa skäll och tillsägelser som många andra fick.

För ett antal år sedan gavs boken ”Konsten att vara snäll” av Stefan Einhorn ut. När jag nu tittar igenom boken så inser jag att jag nog är glad över att jag fortfarande ses som snäll. För det handlar inte om att vara mesig, feg eller ointelligent. Framförallt handlar det inte om att behöva vara ensam. Det känner jag nu när jag börjar komma underfund med vad pensionärslivet kan komma att bli för mig.

Fast jag kände en annan tillfredsställelse med mig själv när jag för någon dag sedan fick höra ”Bra jobbat”!

Kram Inger