Tid

Hej!

För ungefär ett år sedan lämnade jag in min avskedsansökan. Det var tredje gången i mitt liv som jag sa upp mig. Första gången var ambitionen att bli egenföretagare. Andra gången var ambitionen att ge mig en sista utmaning och den här gången var ambitionen att ??????

Hösten 2018 försvann i en sorts dimma. Jag var ordentligt trött på alla sätt och vis och det kändes som om jag gick in i en bubbla. Jag var närvarande men ändå inte. Det var som om skeenden runt omkring mig inte riktigt berörde mig. Det ultimata beviset på att jag inte längre var med i sammanhanget fick jag när chefen på ett stormöte frågade mig vad jag tyckte och jag sa att just nu befinner jag mig i klotterstadiet. ”Ja, jag ser det”, sa chefen.

Det sista året på förskolan i Malmö var precis vad jag behövde för att känna att jag var färdig med arbetslivet. Då tog ett annat liv vid. Det var detta liv som under vissa perioder tidigare hägrat som ett sorts mål för allting. Att gå i pension och kunna styra min tid. Kanske inte vara så trött alltid.

Nu har det gått ett år sedan jag tog det där slutgiltiga beslutet. Blev det som jag tänkte mig att pensionärslivet skulle vara?

När jag skrev min första blogg i januari månad som officiell pensionär så skrev jag att jag hade scenskräck. Jag tycker nog att jag har fått en viss scenvana vid det här laget. Dock är det ju så som många skådespelare berättar att scenskräck har man alltid men när man väl är på scenen så försvinner den.

Jag har varit på många scener under de här månaderna både gamla och nya. De gamla kan jag beträda utan större vånda men de nya skrämmer mig fortfarande. Därför är det skönt att jag faktiskt i stort sett kan styra min tid. Det innebär att jag inte behöver stressa utan oftast kan jag göra mina planeringar och förberedelser i lugn takt. Jag är också mindre trött än jag var förut så jag är nog en ganska bra pensionär numera.

Och så tittar jag på deckare på tv som avkoppling- till exempel Morden i Midsomer” (Biskop, Kardinal Anders Arborelius, andlig ledare för katolska kyrkan i Sverige).

Kram Inger