Vänner
Hej!
Idag är det 47 år sedan Olle och jag förlovade oss. Då får jag en sorts ”Back flash”. Den här tiden har varit en stor del av mitt liv. Så mycket jag har varit med om och så många människor jag har mött. När jag tittar på alla gamla kort som finns i vår ägo så inser jag att många händelser har jag glömt men de flesta människor minns jag. De människor jag minns förstår jag är de som på olika sätt har gjort avtryck hos mig därför att de har påverkat mig i någon riktning. Tyvärr finns det människor som jag inte har fungerat med av olika anledningar. De människorna tror jag inte att jag har så många kort på. Däremot har jag kort på människor som jag trivts med och som har gett mig positiv energi.
Jag har människor i mitt liv som har funnits ”alltid”. Många av dem är familj och släkt och jag är oerhört tacksam att de finns. Sedan har jag de människor som kommit in när livet rullat på. Senast i går satt jag i Pildammsparken i det underbara höstvädret och pratade med en vän som jag lärde känna som 16-åring. Det är stort att ha människor i närheten som känt en sedan man var ung.
I vår trappa bor det några äldre som bott här i många år. De minns mamma och pappa. Nu pratar de med mig men jag förstår att det är inte riktigt detsamma som att prata med människor som mött dem i många år och som är mer i ålder med dem. De tycker ju att jag är rena ungdomen. Det är i och för sig trevligt men det gör mig eftertänksam och ledsen. En granne berättar om hur ensam hon känner sig för hon känner inte de nya i trappen.
Jag var på en föreläsning om hur den digitala världen påverkar vår hjärna. Det finns ju mycket positivt med IT men det finns också mycket negativt. Till det positiva kan ju räknas att IT har skapat kontaktnät. Människor som aldrig har mötts IRL (Jag tror det betyder In Real Life) fungerar nu tillsammans som vänner.
Det som jag allra mest tog till mig från föreläsningen var det som föreläsaren sa om ångest. Hon sa att ”Ångest går på adrenalin”. Det betyder att eftersom de adrenalinkickar vi får är kortvariga så är även ångestattackerna kortvariga och övergående. Hjärnan måste förstå det. Därför ska man utsätta sig för det som skapar ångesten för då hjälper man hjärnan att hantera situationen.
Grannen gick tidigare på bokcaféet men sedan hon ramlade har hon inte gått dit. Jag ska prata med henne om det nu när hon klarar att gå kortare sträckor.
Kram Inger
