Evig
Hej!
Står på balkongen och dricker kaffe ur favoritkoppen. Solen värmer gott och det känns skönt. Mungiporna åker upp en bit och pandemier och annat elände i världen känns långt borta.
Jag mår ändå inte riktigt bra. För någon dag sedan började jag känna det där ”minsta lilla” som sedan har utvecklats till något som liknar en förkylning. För några veckor sedan, före C-spridningen, kände jag mig ungefär likadan. Det varade i fjorton dagar. Lite varannandagssyndrom. Hur vet jag om jag är bärare av C-viruset, har en vanlig förkylning eller en allergisk reaktion vilket jag brukar ha vid den här tiden och som ger ungefär samma symptom?
Jag håller mig för mig själv så gott det går och hoppas att det går över snart.
Vi får ju en massa tips på hur vi kan få dagarna att gå och jag hoppas att så många som möjligt passar på att läsa annat än bara information om C. I går när jag lyssnade på Babel så pratade de om Gabriel Garcia Marquez. Hans författarskap rörde sig inom genren ”Magisk realism”. För länge sedan läste jag en bok av Marquez. Skulle väl framstå som lite intellektuell eftersom jag tvingade mig igenom boken. Det var ju trots allt en Nobelpristagare som hade skrivit. Jag förstod ingenting. Nu efter många år så fick jag igår höra att det gör ingenting om man inte förstår eller kommer ihåg allting i böckerna man läser. Ibland kan den största behållningen vara rytmen i språket. Jag behöver bli påmind om detta då och då.
En bok som jag precis läst klart heter ”En sekund är jag evig”. Den är skriven av Maria Gustavsdotter. Två kvinnor är huvudpersoner. Den ena lever på 1700-talet och den andra i nutid. Deras berättelser löper parallellt och den största insikten från den läsningen är att även om jag förstår vad jag läste i den här boken så kan jag ändå inte förstå att kvinnors situation inte har förändrats så speciellt mycket egentligen på alla dessa år. Detta trots all upplysning och kunskap som vi har idag.
Jag undrar vad som ska komma efter pandemin. Tänk om förutom insikten om hur miljön förbättrats under den här perioden även insikten om vårt beroende av varandra kunde göra världen lite bättre än den var för några månader sedan.
Kram Inger
