Oordning
Hej!
Jag gillar ordning och reda! Inte för att det ingår i mitt pensionärskoncept utan så har det alltid varit. Alltså vaknar jag denna morgon så som jag har vaknat många morgnar i mitt liv och upptäcker att det är tisdag! Eftersom det ofta är tisdag så kan ju annan vän av ordning undra vad som föranleder denna morgontidiga reflektion! Det är naturligtvis insikten om att, är det tisdag i dag så var det måndag igår. Vilket naturligtvis kan verka helt logiskt för de flesta. För mig innebär det dock att min ordning är rubbad! Om det var måndag igår så skulle jag ju ha skrivit den här bloggen och det gjorde jag bevisligen inte! Ve och fasa! Hur ska jag nu hantera detta? Ja, det är väl som ”folk” säger: ”Det är bara att bryta ihop och komma tillbaka!”
Nu tar jag mig alltså samman för att försöka leverera något, så här i dessa oordningens dagar.
I min lilla bubbla har jag ännu inte påverkats så mycket av det udda läget. Som ganska nybliven pensionär utan några allvarligare krämpor så påverkas inte min vardag så mycket i nuläget. Det kan ju dock snabbt ändras.
I går talade en kvinna om att den här uppkomna situationen i förlängningen kan komma att påverka vårt matläge och vårt vattenläge. Hennes farhågor rörde bland annat bristen på lastbilschaufförer. Om det inte finns chaufförer så kommer inte matvaror fram och kemikalier som behövs till vattenreningen kommer att ta slut. Samtidigt är åkeriägarna oroliga över brist på uppdrag och bönderna är oroliga över brist på arbetskraft.
När jag läser i tidningen och lyssnar på nyheterna så kommer mina tankar hela tiden in på frågan om samarbete. Det blir så tydligt inom ramen för alla dessa olika scenarier som målas upp att logistiken i samhället är så viktig. Ansvaret kan inte ligga på några få aktörer utan alla behövs.
Det ska bli mycket intressant och se vad som kommer ut av den här påtvingade erfarenheten som verkligen drabbar alla. Virus gör ingen skillnad på människor. Det är människor som skapar skillnader.
Vi får väl se om det blir som det var eller om vi tar lärdom av det inträffade och förvaltar den lärdomen på ett bra sätt.
Då kanske jag också kan lära mig att det finns värre saker än att bryta rutiner och blogga en tisdag!
Kram Inger
