Balkong

Hej!

Det är inte mycket det fina tål”, fick jag höra när jag växte upp. Detta särskilt vid de, naturligtvis få, tillfällen då jag beklagade mig över någonting.

När vi bodde i egna hus så hade vi uterum. Framförallt det i Hjärup, som vi hade glasat in, användes flitigt. Så fort vårens strålar började värma upp uterummet så satt vi där och fikade och så småningom intogs alla måltider där. Detta höll vi på med så länge det kändes mysigt och innan vi gav upp för kylan så hade vi haft infravärmen på ett bra tag. Under påskledigheten städades uterummet ordentligt. Rummet tömdes och t.om. taket borstades, dvs. insidan! Vi var mycket förtjusta i vårt uterum och varje år när vi satt där så sa vi att vi aldrig kan flytta härifrån, det här är för härligt.

Det är mycket man har sagt som inte har blivit som man tänkt. Livet går trots allt vidare och vi valde att flytta till lägenheten i Malmö. Vi tycker mycket om vår lägenhet och förutom många andra bra saker med den så har vi en härlig balkong. Den måste dock städas även den och hittills har vi följt traditionen med städning till påsk. Utom i år! Har man inte full koll på saker och ting så finns det andra som bestämmer över huvudet på en! Nu hade ”någon” bestämt att vårt hus, som jag har berättat om ett antal gånger redan, skulle renoveras precis när det var tid att städa balkongen. Jag kan bli upprörd för mindre! Nu var det ju inte mycket att göra åt saken så städningsambitionerna fick riktas mot andra objekt.

Eftersom det verkar som om grovarbetet med renoveringen är klart så bestämde jag mig för att städa balkongen denna långhelg. Det tar tid för den är nämligen inte så enkel att städa som det var att feja taket på uterummet.

Balkongen är inglasad och det är ju det bästa med den men det är också det som gör den så svårstädad. Eftersom balkongen och alla dess fönster var täckta med damm och andra grövre partiklar från renoveringen så krävdes det extrainsatser. Bara för att kunna öppna fönsterna och komma åt utsidan krävs en speciell nyckel. Efter att man öppnat fönsterna så måste de lyftas och flyttas i sidled och för detta krävs det både teknik och styrka.

Så iförd gummihandskar grep jag mig verket an! Då kan man förledas tro att det bara är att putsa. Jag har ju dessutom en elektrisk fönsterputsare och när jag var ung fick jag även höra att ”rejäl doning är halva arbetet”.  Det räcker emellertid inte, det behövs även en stege för att nå upp. Så för att putsa utsidan av våra balkongfönster måste man stå och balansera på en stege fem våningar upp, utan skyddsnät!

När de stora fönsterna är avklarade så ska de nedre fönsterpartierna fixas. Utanför dessa fönster finns det skyddsnät i form av plåtpartier som sitter en liten bit utanför glaset. Avståndet är så brett att jag precis kan få ner min arm mellan glaset och plåten. Nu räcker inte det utan för att nå nederkanten på rutan så måste jag hänga över räcket med näsan inklämd mot räcket. Eftersom jag inte gillar att hänga på räcken fem våningar upp i luften så har jag konstruerat olika lösningar.

För att kunna få bort de lösa partiklarna som ligger i bottenrännan så använder jag dammsugaren dvs. till de delar där det går att få ner dammsugarskaftet. Vi har ett ganska klumpigt stort handtag på dammsugaren som det inte går att trycka ner mellan rutorna och plåten. Jag måste alltså använda en kvast för att borsta bort skräpet. Detta medför emellertid att skräpet ramlar ner på grannens balkong! Sedan har jag en massa andra konstruktioner för att kunna putsa rutorna. För att göra det hela lite mer irriterande så föll en av de stora rullgardinerna ner på mig.

Jag höll på med balkongen i en och en halv arbetsdag. På kvällen den andra dagen var jag fullständigt slut och dessutom upptäckte jag att jag hade flera blåmärken på mina armar efter putsandet i trånga utrymmen. Var finns skyddsombuden för pensionärer?

”Det är inte mycket det fina tål”! Fast fint blev det! Så nu blir det balkonghäng!

Kram Inger