Kärlek
Hej!
I dag för två år sedan gjorde jag min sista arbetsdag. I min kalender skrev jag ”En underbar avslutningsdag full av kärlek”.
Det har varit två för mig märkliga år. Det första året var ett konstigt år såtillvida att ingenting var som det brukat vara under mitt liv. Jag började med att ta ut resterande semesterdagar och så var det ju julledigt. Ingenting konstigt med det, men sedan!
Den kom liksom krypande den där känslan av att nu är det slut. Inga hemmaboende barn och inget arbete att gå till. Känslor av saknad och ledsnad kom över mig. För vad skulle jag göra? Den svåraste frågan var dock ”Vem är jag nu”?
Det tog ett tag innan jag var redo att sätta igång något. Efter hand så fick jag en sorts rutin på mina dagar, jag upptäckte andra sidor hos gamla vänner, jag fick nya vänner och allt eftersom tiden gick så började jag tycka att livet var bra. Jag behövde inte få dåligt samvete var gång jag läste eller hörde något om skolan eller förskolan. Jag hade gjort mitt. Det mesta var bra och det som inte var bra kommer alltid att ligga som en klump i mitt huvud. Så är det bara. Dagar då jag är snäll mot mig själv så känner jag att klumpen krymper och det är ok.
Men om det första året var konstigt så vet jag inte vad jag ska säga om mitt andra år som pensionär.
Vi har ju alla fått lära oss nya rutiner och vanor. Samhället och världen har förändrats. För mig har året dock gått fort. Jag har haft tur eftersom jag hade haft ett år på mig för att försöka hitta mig själv och min plats. Jag har kunnat anpassa mitt liv efter det nya just för att jag är pensionär.
Jag vill sända alla tankar jag har till er kämpar som på många olika sätt ger allt ni kan och mer för att världen ska bli en plats där vi kan träffas och kramas utan rädsla. Så att vi kan säga till oss själva att ”det har varit en underbar dag full av kärlek”!
Jag önskar er alla goa en varm jul!
Kram Inger
