Önskan

Inför nyår förväntas man lova en massa saker. Löften kan emellertid vara svåra att hålla. Därför ska jag istället önska någonting.

En vanlig önskan är fred på jorden. En önskan i dessa tider är naturligtvis att pandemin ska försvinna så fort som möjligt och att vaccinet ska hjälpa till med det.

Att inte världen blir likadan som före pandemin det inser vi alla. Det kommer att ta lång tid för saker och ting att hitta rätt. Det kommer att ta tid för oss alla att hitta vår nya plats i tillvaron. Men det kommer en framtid och vi måste tillåta oss att se fram emot den.

Det händer ibland saker i livet som var för sig inte verkar så underliga. Efterhand kan man dock börja skönja ett mönster.

Jag har länge närt en önskan att åter besöka England. Men det mönster som bildas tyder mer på att jag ska upptäcka ett nytt land.

Jag ser underbara vyer från Skottland i ”Escape to the country”. Jag läser om rödhåriga vilda skottar i Outlanders. Det dyker upp tidningsartiklar om Edinburgh. En kvinna jag talade med nyligen sa att till Skottland vill hon återvända många gånger och Edinburgh är fantastiskt. Familjemedlemmar har varit i Edinburgh och de tycker också om staden. För några år sedan var vi på Tattoo i Ystad. André Rieu har en musiker som spelar säckpipa och på TV visas film om Robert Bruce sedermera Robert den förste av Skottland. Det är enkelt att se tecken överallt.

Det är nämligen så att släktforskning visar vårt släktskap med Robert Bruce! Vi har rött hår i släkten, säkert ett genetiskt arv. Vi är kanske lite krigiska av oss? Jag är dock inte speciellt förtjust i säckpipsspel som sådant men fascinerad av Tattoo.

Så min önskan blir att få komma till Skottland när vår osynlige fiende är besegrad och världen har kommit in i en ny fas.

Jag önskar oss alla ett bättre nytt år!

Kram Inger