Munskydd

Hej!

Nu när restriktionerna kring Corona har lättat och vi är vaccinerade så vågade vi oss på att göra en resa till Tyskland. Eftersom vi har anknytningspersoner där så kände vi att nu kunde vi träffas efter en lång tid av restriktioner.

Trots detta beslut så kändes det ändå lite oroligt. Hur agerar människor på båten, på gatorna och på alla andra ställen där folk befinner sig. Att sitta i bilen kändes ganska säkert vad gäller smittan men vi hamnade i kö och såg några olyckor. Vi mötte ambulanser med blåljus och sirener på väg mot olycksplatser. När vi hade möjlighet så valde vi bort motorvägarna vilket gav oss en betydligt mer intressant resa. Vi kom genom småbyar och såg mer natur än man gör när man färdas på motorväg.

För att göra resan än trevligare så lyssnade vi på ”Dinas bok” av Herbjørg Wassmo. Boken handlar om Dina som ibland slutar tala. En läsvärd annorlunda berättelse.

Hur var det då i Tyskland jämfört med Sverige? Det var mer reglerat. De som bor där upplever emellertid att restriktionerna har lättat. De var ju under en lång period isolerade i sina hem. Det är fortfarande mer reglerat vad gäller viruset än vad som gäller här. Så fort du rör dig inomhus i offentliga och på publika platser måste du ha munskydd. Precis som här finns det handsprit överallt, markerade sittplatser och vägvisningspilar. På restaurangerna registreras du så att du ska kunna bli hittad om det visar sig att någon på restaurangen har varit bärare av viruset.

Det är intressant att komma till ett annat land. Även om just Tyskland kan tyckas vara likt vårt land på många plan. Fast det räcker med att gå in i en matvaruaffär för att inse att det finns mycket vi inte förstår. Som vad det är som finns i förpackningen och hur det ska tillagas och ätas. Vi kan en del tyska men när folk pratar som man gör till vardags och förutsätter att man begriper så kan det bli lite besvärligt ibland. Att prata engelska, vilket man numera kan komma en bit med i Tyskland, känns lite som att ge upp.  

Så jag envisas med att försöka förklara på tyska vilket ibland kan få oönskade konsekvenser eftersom det jag vill uttrycka inte så lätt låter sig göras på ett främmande språk. Ibland blir det ju fel även på svenska. Då tänker jag på Dina och på munskydd. Tänk om jag kunde välja att  vara tyst eller det fanns munskydd som kunde sila bort myggen. Fast när jag tänker ett steg längre så skulle det i praktiken innebära att jag skulle gå omkring med munkavle vilket i verkligheten många människor i världen tvingas göra även utan pandemin. Det är jag tacksam för att jag slipper!

Kram Inger