Potatislov
Jag har tydligen börjat få mer rutin på min tillvaro jämfört med för ett år sedan då jag var fullständigt slut, enligt mitt blogginlägg ”Läslov”, så i år orkar jag skriva ner några funderingar.
Jag är glad att det äntligen tycks ha nått fram till berörda att läskunnigheten i landet försämras. Jag skulle önska att alla barn fick möjlighet att uppleva ett verkligt läslov och att de skulle få ta del av alla de aktiviteter som pågår för att öka läsintresset. Det är med kunskap som med demokratin, den behöver underhållas och förstärkas.
En kvinna, som var ung nästan på den tiden när barnen hade potatislov för att de skulle hjälpa till med att ta upp potatis, berättade för mig om sin läsinlärning. Hon kom från ”enkla förhållanden” men hennes pappa var mycket noga med att barnen skulle lära sig läsa ordentligt. Han insåg att kultur överhuvudtaget var viktig och därför ordnade han så billiga teaterbiljetter som möjligt till familjen. Han köpte många på en gång för då fick man en gratis. Kvinnan berättade även hur hon hos handlaren, som hade en avsats med böcker, tilläts sitta i trappan och ”bläddra” i böckerna. Handlaren visste att hon satt där och att hon faktiskt läste alla böckerna. När hon hade en peng så köpte hon en bok som hon tyckte om. Hon sa till mig: ”Jag önskar att alla barn hade en farbror X. Tänk vad han gjorde för mig!”
En annan som läst mycket och som dessutom kunde konsten att förmedla sin kunskap var Per T Ohlsson. Jag läste varje vecka hans text i Sydsvenskan. Han lyckades alltid fånga mitt intresse och få mig att reflektera över det lästa. Jag lyssnade en gång på ett föredrag som han höll om demokratin. Hans kamp för demokratin hoppas jag får leva kvar. Jag saknar redan hans inlägg.
En annan människa som jag alltid har haft stor respekt för är Ewa-Gun Westford. Hennes övertygande sätt har lugnat mig många gånger. Hur det är att vara nybliven pensionär beskriver hon så här i SDS: ”Jag äger mina mornar. Sedan har jag märkt att det går åt mycket tid till att tänka och reflektera när man blir äldre. Det visste jag inte innan. Med stigande ålder så kommer lite vishet, säger hon och skrattar.”
Så nu förstår jag varför jag var så trött för ett år sedan. Det tar på krafterna med allt det nya tänkandet! Nu har jag tillexempel skrivit mitt etthundrafemtioförsta blogginlägg.
Kram Inger
