Födelsedag

Hej!

I dag tänker jag gå ut. Efter att ha varit i karantän en vecka på grund av Covid, så känns det välbehövligt. Att tillbringa en stund på balkongen går inte att jämföra med en promenad i parken. Det som jag vanligtvis tar som en självklarhet att kunna göra.

I dag är det pappas födelsedag. Pappa föddes den 31/1 1923. Det är 99 år sedan. I sin tidiga barndom fick pappa ”Engelska sjukan”, Rakit. Rakit beror på brist på kalk, vitamin D eller för liten exponering av solljus. Barn i Sverige har sedan länge rekommenderats D-vitamindroppar och därför är sjukdomen ovanlig här nuförtiden. Pappa och mamma var noga med att vi skulle vara mycket utomhus, dricka mjölk och ta fiskleverolja varje dag. Detta tillsammans med en ordentlig bostad med badrum, varmvatten, elektrisk spis och kylskåp har säkert bidragit till att vi barn kunde växa upp utan att drabbas av flera svåra sjukdomar. Och så naturligtvis att vi blev vaccinerade.

I dag är det även Alva Myrdals födelsedag. Hon föddes den 31/1 1902. Det är 120 år sedan. Med dagens språkbruk så hade hon ett imponerande CV. Väl medveten om att Alva Myrdal av många ses som en kontroversiell person så tror jag att hennes och hennes sålunda lika kontroversielle make Gunnars arbete för det svenska ”Folkhemmet” har bidragit till att vi idag har helt andra förutsättningar att ge barnen i Sverige en friskare uppväxt än de barn som växte upp före ”Folkhemstanken”.

I dagens tidning får vi råd om hur vi ska skydda oss mot bluffbolag. Bluffbolag som utnyttjar andras goda rykte och varumärken.
”Ni svenskar är så blåögda!”. Så uttalade sig mannen som tjänat en förmögenhet på att stjäla cyklar.

Det var länge sedan jag hörde någon använda uttrycket ”blåögd” om någon i betydelsen naiv och godtrogen. Jag har ingen aning om hur många svenska medborgare som fysiskt har blå ögon. Det jag hoppas är emellertid att de människor som drabbas av oseriösa människor har en tilltro till mänskligheten. En tilltro som i många fall hänger samman med deras uppväxt i ”Folkhemmets” tro på en vilja hos de flesta att vara goda medmänniskor, som min pappa. Den tilltron önskar jag vore en möjlighet och en självklarhet hos alla.

Pappa jag saknar dig och våra stärkande promenader i parken!

Kram Inger