Krig
Hej!
Om jag skulle ha skrivit det här inlägget förra veckan så hade jag kanske skrivit om den tuffa maginfluensan som jag drabbades av i helgen. För en vecka sedan trodde jag nämligen fortfarande inte på att helvetet verkligen skulle bryta ut igen. Vem trodde att i dessa civiliserade dagar, åtminstone i vårt närområde, något sådant kunde hända. Vi löser ju våra problem med diskussioner och samtal. Alla tar sitt förnuft tillfånga och alla följer givna umgängesregler. För alla inser ju vad som är vårt gemensamma bästa. Eller?
För mig är det fullständigt obegripligt hur en människa kan ha sådan makt över ”alla” andra. En makt som har givits personen som vore hen en ställföreträdare för något högre. Hur fungerar människor som anser sig vara så mycket förmer än andra att de kan ta sig vilka friheter som helst och bryta mot alla regler för att vältra sig i lyx och överdåd när så många människor inte har det mest basala som behövs för att överleva och leva ett liv. Vad tänker dessa hemska människor att de ska använda sina rikedomar till? Vi föds alla nakna och lika nakna dör vi. Vi föds inte onda men livet är orättvist och människor drabbas tidigt av dessa orättvisor. Är livet på jorden därför en tävling om vem som kan sko sig mest på andras bekostnad och denna tävling rättfärdigar att man får bete sig hur som helst bara för att man kan? Det är emellertid för mig omöjligt att fördöma människor som verkligen inte har något val och därför gör saker som de aldrig skulle gjort om de inte var tvungna som för sina barns och sina anhörigas skull.
Jag inser att jag är priviligierad på många sätt. Att läsa om alla krig som varit, att höra överlevare från krig berätta, att se bilder och filmer från krigsplatser räcker inte för att kunna förstå vilket helvete det är att befinna sig på fel plats på fel tid. Jag kan känna ångest över de sprängningar och skjutningar som äger rum i min omedelbara närhet och jag räds över att det hela tiden kommer närmre. Jag skulle önska att de som är i gång här skulle få sig en funderare över vad de håller på med. Inser de att något ännu större kan hända även här?
Det är säkert inte bara jag som känner mig väldigt liten just nu. Därför tänker jag att det är viktigt att vi pratar med varandra om det som händer. Just nu känns en maginfluensa som tämligen simpelt.
Kram
Inger
