Svårt
Hej!
I dag känns det svårt att skriva. Ibland blir jag en dystergök och har svårt att se allt det positiva som finns, trots allt. En kommentar på förra bloggen “oron får inte ta all plats” har orsakat mycket tankeverksamhet under veckan.
Jag går omkring som en granne sa och fryser inombords trots att jag egentligen mår bra. Jag har suttit en stund på balkongen och njutit av solens värme. Då tänkte jag på att samma sol lyser över alla människor. Fast solen skiner olika beroende på var du råkar befinna dig. I natt var det åter minusgrader här. Då tänker jag på alla människor som inte har ett tryggt rum med en skön och varm säng att sova i.
Jag öppnar kranen för att jag är törstig och inser att jag bara förväntar mig att det ska komma vatten ur kranen. Lika självklart är det att jag spolar på toaletten, duschar och borstar tänderna. Till tandborstningen tar jag den nyladdade tandborsten för det betonade tandhygienisten vid förra besöket hur viktigt det är.
Ibland dricker jag te vid frukosten men på måndagarna behöver jag lite extra uppiggande eftersom jag ska skriva ner mina tankar. Så utan större betänkligheter sätter jag på den nyinköpta elektriska kaffekokaren och gläds åt att vi äntligen blivit färdiga till att köpa en ny. Vi hade tagit bilen och kört till affären där vi även införskaffat varsin ny telefon. Vi förundrades över att vi faktiskt redan behövde nya telefoner eftersom det inte var så länge sedan vi köpte de andra.
I går var vi i stora mataffären och handlade för veckan. Det blev mycket som hamnade i kassen. Med självklarhet plockade vi till oss det som vi skrivit på listan. Om inte vi hittade det vi sökte så fanns det utmärkta alternativ. Fast det fanns något som vi hade missat att skriva på listan så jag kommer förmodligen att ta en skön promenad i solen och gå till affären idag för ett nytt besök. Det är ju så enkelt.
Jag såg en bild på ett barn i tidningen. Ett barn som jag kramat många gånger när jag arbetade. Ett barn som tack vare kompetenta vuxna nu får känna sig delaktig i stöttningen av andra barn och vuxna som inte längre kan ta allting för givet. Det är viktigt att prata med barnen som vår statsminister påtalade. Det är viktigt att prata med barnen på den nivå där man kan göra världen begriplig. Därför är det viktigt att det finns vuxna som klarar av dessa samtal.
Så nu tänker jag på alla vuxna som skulle behöva samtal med andra vuxna som orkar lyssna. För innerst inne är vi alla rädda små barn oavsett.
Ta hand om er och prata med andra. Det kan vara en granne som du möter i trappen som du genom att säga några ord till hjälper att tänka på det positiva som vi ofta bara ser som självklart.
Kram Inger
